262 hellre gå in på 1875 års förslag.» Lantmännen måste därför hålla fast vid Keys förslag, oavsett dess ekonomiska konsekvenser.^® Den taktiska utformningen av lantmannapartiets politik mot regeringen gjordes i första hand av Key och Hedlund. Key ville avvakta tecken som kunde tyda på regeringens vilja att förverkliga lantmannaanbudet. Han åtog sig t.o.m. att övertyga De Geer omnödvändigheten av att få lantmannaanbudet framlagt av regeringen och inte lantmannapartiet; stode regeringen bakom förslaget, skulle många plötsligt upptäcka dess förtjänster.^^ Det är möjligt att particheferna avsett att ge kraftigt eftertryck åt den folkliga förankringen av partiets hållning i försvarsfrågan genom en omfattande folkmötes- och petitionsrörelse.^^ Ett större folkmöte anordnades i varje fall i Linköping den 12 juni, då fem partitrogna riksdagsmän med C. A. Larsson i Maspelösa i spetsen ingående förklarade försvarsanbudets innehåll,^^ men folkmötes- och petitionsrörelsen förefaller därefter ha avstannat.^^ Key och Hedlund hoppades fortfarande i mitten av juli på ett regeringsinitiativ; först då allt hopp om ett sådant var ute, borde partiet ta ledningen; om regeringen väl lade fram ett förslag på grundval av lantmännens anbud, »så skola vi taga det omhand och ’göra folk av det’ —och regeringen skall hava svårt att förskjuta sitt eget barn».^^ I slutet av juli bekräftades för lantmännen att regeringen hyste planer på ett härordningsförslag, som både var oförenligt med dessa önskemål och därtill hotade lantmannapartiets sammanhållning. Riksdagsman Ola Andersson i Burlöf —skånefalangens ledare efter Sven Nilssons i Österslöf död i maj 1877 — meddelade Key den 20 juli, att regeringen inte var intresserad av något initiativ från lantmannapartiets sida. Ola Andersson förespråkade tystnad kring egen partiaktivitet.^® Vid samma tid vann även Key genom sina kontaktkanaler i regeringsoch generalstabskretsarna klarhet om ministärens planer på ett nytt härordningsförslag. I en lång anonym artikel i Handelstidningen den 25 juli utmålade han ministären som inkörd i en återvändsgränd: Om regeringen å ena sidan framlade ett förslag i överensstämmelse med lantmannaanbudet, kunde det ändå hända att dess förslag inte godtogs i alla delar av Andra kammarens majoritet, i synnerhet om de militära fordringarna ställdes S. A. Hedlund t prosten och riksdagsmannen H. O. Schönbeck 9.6.1877, Ep S 11:8, KB. ” E. Key t S. A. Hedlund 16.5.1877, GUB. Thermaenius 1928 s. 304. Hultqvist 1959 s. 144. Jmf. Thermaenius 1928 s. 304. 13 DNoch Östgöta Correspondenten 14.6.1877. Fäderneslandet 16.6.1877. 1^ Jmf. dock riksdagsman Jan Andersson i Jönvik t E. Key 11.8.1877, KB. 13 E. Key t S. A. Hedlund 10.7, 21.7.1877, GUB. 1® Ola Andersson i Burlöf t E. Key 20.9.1877, KB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=