258 kammaren betänkandet på inrådan av generalerna Abelin och Wijkander.^^^ Först den 12 april, endast några dagar före den stora härordningsdebatten och med den Mankellska broschyren som mest aktuell, kom lagutskottsbetänkandet upp till behandling i Andra kammaren. Två av kammarens militärer, kommendör C. G. Lindmark och särskilt generalmajor Carl Björnstjerna, värnpliktsvännernas vice ordförande, lockades till en fatal blunder. Björnstjerna hade nu förberett sitt anförande i vatten och brödfrågan på ett helt annat sätt än 1874. Han gjorde en lång exposé över straffen i de europeiska krigslagstiftningarna och fann sig tvingad att förespråka vatten och brödstraffets behållande i krigslagen av hänsyn till den militära disciplinen, tills man kunde ersätta det med en godtagbar straffformutan affliktionsverkan. Danielson i Dyestad, en av de tre utskottsmedlemmarna som slutit sig till den Mankellska fraktionen, tog emellertid fasta på ojämlikheten i straff mellan befäl och manskap. Björnstjerna replikerade att han alltid motsatt sig verkliga kroppsstraff men försvarade skillnaden i straffmätning mellan de olika graderna, ty »i hela världen erkännes dock att det är hederskänslan, icke fruktan för straff, som bör leda befäl»; ett brott som rymning drabbade t.ex. manskap med ett par dagars vatten och bröd men officer med tjänstens förlust; även om officeren därigenom slapp vatten och bröd, straffades han ju i verkligheten långt hårdare än soldaten. Björnstjerna utlöste därmed ett mycket skarpt meningsutbyte i kammaren. Inte utan viss illvilja missförstod Danielson Björnstjernas påstående och drog slutsatsen att hederskänslan enligt militär uppfattning var mer utvecklad hos befälet än hos den enkle mannen i ledet samt att kammaren fått svart på vitt på att militärerna gilladegrova affliktionsstraff. Lindmark komBjörnstjerna till hjälp men drog omedelbart på sig lantmannen Magnus Jonsson, som slog ner på den militäre förmannens rätt att t.o.m. i upprört sinnestillstånd utmäta och verkställa disciplinstraff. Både Jonsson och Nils Petersson i Runtorp höll före att bifall till utskottsbetänkandet var nödvändigt för att hindra alla trakasserier mot beväringarna under en längre värnpliktstid. Lindmarks uttalanden drogs i tvivelsmål av hans egen sjöofficerskollega Adlersparre. Chefredaktör A. Gumaelius fann Björnstjernas tankar om hederskänslan varsla illa om åsikterna bland Värnpliktens vänner. Utskottsbetänkandet bifölls utan votering. I skuggan av soldatlivsdebatten och som förspel till värnpliktsdebatten en vecka senare var vatten och brödkontroversen ett sällsynt illa valt stridsfält för värnpliktsvännerna. Den slutsatsen drogs redan i debatten 135 MAK 1877: 93. LU: 15. FK: 17: 1 ff. AK 1877 34: 53 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=