256 vouering av kompromissen ansågs ofelbart leda till lantmannapartiets splittring. Målet för gruppens verksamhet var därför i första hand att hålla partiet samman. En m.ängd hemliga sammankomster hölls av gruppens medlemmar för att få allt fler partimedlemmar att sluta upp kring kompromissen, först med några få, så med en från varje län och slutligen med alla, som gruppen kunde betrakta som pålitliga. Tre av partiets representanter i försvarsutskottet (Larsson i Maspelösa, Lasse Jönsson och Danielson i Dyestad) övergav för partisammanhållningens skull de uppfattningar de fört frami utskottet. Först på ett relativt sent stadium anslöt sig particheferna Key, Ifvarsson m.fl. »ehuru det hos flera skedde efter långvarig tvekan och med mycken själavånda, särdeles hos den förstnämnde, vilken därigenom bröt de möjliga förbindelser, han förmodades hava med regeringen». Det Åkerhielmska förslagets styrka låg i dess ekonomiska erbjudanden, dess svaghet i värnpliktsvederlaget. Någon betänklighet att ställa beväringen under krigslag hade inte yppats inom utskottet.^^^ Men mot krigslagsfrågan insatte gruppen sina ansträngningar och utnyttjade det militära rättslöshetsmotivet för att svartmåla värnplikten som idé. Sveriges värnpliktiga ungdom påstods genom den föreslagna värnpliktsreformen riskera att komma i samma rättslöshetstillstånd som Danmarks. Redan före månadsskiftet februari/mars lät Isidor Kjellberg, trycka en 24-sidig broschyr, »Soldatliv», som återgick på Handelstidningens artikelserie om danskt beväringsliv från föregående sommar.*^® Broschyren utdelades i riksdagen av Mankell och gjorde »ett fasansfullt väsen». Mankells aktion följdes av en snabb och häftig reaktion från danskt håll, där man inte kunde tåla att en ofosterländsk smädeskrift användes som upplysningsmaterial för svenska riksdagsmän. Handelstidningen utsattes för ett häftigt utfall i danska riksdagen. Hedlund tvingades till svaromål. Han förnekade visserligen att broschyren tryckts méd redaktionens vetskap men vidhöll, kanske just som reaktion mot häftigheten i de danska anklagelserna, att skriften verkligen gav en sanningsenlig bild av den danska värnpliktsmiljön.128 Östgöten 2.5.1877. Key skulle enligt uppgift av De Geer ha varit beredd att godta utskottsbetänkandet ännu drygt en vecka före avgörandet i kamrarna, »och själva Carl Ifvarsson syntes icke alldeles omöjlig att gå in på en modifikation därpå. Skåningarna voro däremot alldeles omöjliga, och på partiets sammankomster dagarna före avgörandet fingo de slutligen övertaget». L. De Geer t G. Sibbern 3.6.1877, Ur Louis De Geers brevsamling s. 157. 125 SäU:s prot. 15.2, 19.3.1877, RA. SäU 1877: 1 (24, 33 §§). Jämför ovan s. 249. 127 ghT2.3.1877. östgöten 7.3.1877. Ellen Key t Sofia Key 9.3.1877, KB. GHT 2.3, 5.3, 6.3.1877. Enligt broschyren (s. 1) hade reproduceringen däremot skett med vederbörandes benägna medgivande. 126 128
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=