254 bindelse anses ingången till godkännande av 1875 års förslag i dess helhet^ ehuru nödvändigheten [av] vidare utveckling erkännes». De lantmannapartistiska villkoren för en försvarsuppgörelse, sådana de här framträder, var klart präglade av skåningarnas försvarsintressen. Skattereformen skulle följa den i kompromissen förutsatta sammankopplingen av båda skatteformernas samtidiga avveckling, taxeringsfrågorna lösas efter ett skånskt motionskrav samt rust- och rothållare särskilt kompenseras under indelningsverkets avvecklingsperiod för sina rekryterings- och remonteringskostnader. Två av villkoren riktades direkt mot kungamakten. Förändringen av det ministeriella prerogativet var avsedd att förhindra värnpliktshärens användning i utrikespolitiska äventyr. Spärren mot flottanslagen korsade för tillfället Oscar II :s marina ambitioner. Något löfte om en längre utsträckning av värnpliktsövningen gavs inte. Det ytterst vaga erkännandet av värnpliktens framtida ökning förpliktade knappast till något. De framställda villkoren gav emellertid ett klart bevis för, att försvarsfrågan sist och slutligen var en ekonomisk angelägenhet och inte en militär. Detta faktumvar vägledande även för de skånska lantmännen trots deras i övrigt ofta omvittnade intresse för försvarsfrågans lösning på militärt betryggande sätt. Regeringen insåg naturligtvis klart denna realitet. Dess nästa utspel riktade sig först och främst mot att neutralisera rusthållarnas motstånd. Den 22 februari lade friherre Gustaf Åkerhielmsom regeringens hemliga ombud framett förslag i försvarsutskottet, som innehöll förmåner för rustoch rotehållarna till ett sammanlagt belopp av över 1/2 miljon kronor. Förslaget var proskånskt i den meningen, att rusthållen skulle komma att gynnas mer än rotehållen. Det ursprungliga regeringsförslagets ojämna lindringserbjudanden mellan de två kategorierna blev därigenom delvis utjämnade.^^^ Kvar stod emellertid fortfarande att det nya förslaget endast till ett för staten högre pris skulle behålla indelningsverket och öka värnpliktsövningen.Utskottet medgav dock först med tvekan en ökning av övningstiden till 62 dagar. Taktiskt var regeringsutspelet genom Åkerhielms försorg mycket väl- »Keys P.M. 7/2 —77». F. F. Carlsons saml., koncept i politiska frågor: riksdagsfrågor: arméorganisationen, RA. Hultqvist har publicerat dokumentet (1959 s. 201) men inte fastställt dess syfte. SäU:s prot. 22.2.1877, RA. Keys uppgifter i sina memoarer, på vilka Hultqvist grundar sin tolkning av 1877 års riksdagshändelser, bygger uppenbart på minnes- och förväxlingsfel. »Ett försök att genom erbjudande av stora lindringar köpa sig rätt att bibehålla indelningsverket och undanskjuta frågan om grundskatternas avskrivning». T. Wijkander t A. Wijkander 22.4.1877, GLA. SäU:s prot. 5.3.1877, RA. 116
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=