250 än Danmark, funnes det fortfarande ordentliga kvarlevor från den tid, då de värvade trupperna utgjordes av sammanrafsat slödder ur samhällets drägg. Ledaren ville främst anmärka på den olikhet inför lagen, som visade sig däri, att samma förbrytelse följdes av olika straff för officer och manskap och som lämnade officeren nästan strafflös vid förolämpning av underlydande men iakttog största stränghet, då underlydande förolämpade officer. Dessutom ansågs krigslagarna utmärkta av alltför stränga straff och vida latituder; allvarligt var vidare att lagarna behållit det i allmänhetens ögon utdömda vatten och brödstraffet och mörk arrest, som kunde skärpas nästan till tortyr genom borttagning av sängkläderna från arrestantens säng. Påståendena exemplifierades genom hänvisning till krigslagens text. »Om under förgångna tider, då olikheten i bildningsgrad och samhällsställning mellan befäl och trupp var himmelsvid, något, om än otillfyllestgörande, skäl kunde anföras till stöd för denna olikhet i straff, så har det nu bortfallit, då den värnpliktige i ledet kan vara lika bildad, ja till och med mera bildad än den korpral, sergeant eller officer som anför honom.» Ledaren framhöll därefter som ett stötande faktum att befälet lämnades nästan ostraffat vid förolämpning av underlydande; detta ansåg tidningen vara den vanligaste orsaken till subordinationsbrott, och konstaterade att straff saknades, då förman bröt mot Disciplinstadgans bud att förhålla sig värdigt och grannlaga mot underlydande, medan smädelse, missfirmelse och hot mot förman »—således underhavandes dagliga bröd av förmän under exercis —» straffades med upp till två års straffarbete. Klagan i disciplinmål var gagnlös, hette det vidare, eftersomstraffet först måste undergås och rekonventionen från en anmäld förman utgjorde ett alltför allvarligt hot. »Om en underhavande får orätt, det kan dock möjligen förlåtas. Men skulle han händelsevis någon gång få rätt, det förlåtes sällan utan han kan trakasseras på de tusende sätt, som inom tjänsten alltid stå förman till buds, tills dess han slutligen råkar i klämman. Och då ve honom!» I ordalag, som närmast påminner om S. A. Hedlunds, beskrev ledaren omöjligheten av att bygga disciplinen uteslutande på hot om straff. Utan förtroende till förmannen skulle krigslagen aldrig kunna upprätthålla disciplinen i strid. I några bestämda reformpunkter sammanfattade tidningen sina krav: allmän straffmildring, minskning av latitudernas vidd, likhet i straff för samma förbrytelse »(då nog både hungerstraff®® och mörk arrest av sig själva försvinna) samt framför allt ett starkt och otvivelaktigt skydd för Med hungerstraff avses naturligtvis arrest på vatten och bröd. 99
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=