248 att göra förslaget smakligt för ett betydligt antal riksdagsmän »och tillåta flera partier att förena sig om utvecklingens första stadier. Men senare torde de följande lättare uttagas!» Grundskatterna skulle däremot avlyftas i utbyte mot reformen i bevillningen av en konstruktion, som inte gjorde det möjligt för jordägare med liten grundskattebelastning att göra sig några större vinster på en avskrivning.^® Kungens avsikt är lättbegriplig. Han kunde dels slå en kil mellan lantmannapartiets skåningar och grundskatteintressenter och mellan grundskatteintressenterna sinsemellan, dels åstadkomma en bättre försvarsorganisation genom ökad övningstid och med behållna inkomster att spendera på sjöförsvaret. Grand Hoteluppgörelsen skulle därmed rivas upp och kungens program för den allmänna värnplikten förverkligas. De kungliga planerna korsades emellertid av ett par rättsaffärer, som åter fokuserade intresset på det militära lagstiftningsproblemet. Jaegersborgsaffären —disciplinrättens vardagspraxis? En beväringsman vid beväringsrekrytskolan i Jaegersborg i Danmark, Stuhr, hade trakasserats av sina överordnade och som en följd av sitt häftiga lynne brusat upp och givit förmannen ett kraftigt, handgripligt svar på förolämpningen, ställts inför krigsrätt, dömts till livstids tukthus (krigsrättens officerare hade yrkat på dödsstraff!) men av nåd fått straffet ändrat till 150 slag med rotting, 30 dagars fängelse på vatten och bröd samt degradering. Stuhr hade m.a.o. råkat ut för just den fara Hedlund vädrat redan på Tångahed.®^ De 150 rottingslagen föranledde omedelbart Svenska Medborgaren att gå till våldsamt anfall mot den militära lagstiftningen; krigslagarna måste humaniseras och beväringens krav på rättssäkerhet tillfredsställas; många officerare ansåg säkert kitslighet och översitteri mot underordnad höra till uniformens fordringar och värdighet; en simpel karl, som ej tålde vid att förolämpas, var så gott som förlorad, menade tidningen. Krigsartiklama höll enligt tidningen all självkänsla hos den underordnade i järnhårt belägringstillstånd. Visserligen var de svenska krigslagarna mindre stränga än de danska, men de innehöll ändå enligt tidningens mening straff, som var orimliga för rättsmedvetandet genom sin orättvisa och partiska karaktär. 7. Ang. försvarspropositionernas innehåll, se Hultqvist 1959 s. 104 ff. Svenska Medborgaren 19.2, 1.3, 6.9.1876. Fäderneslandet 26.1, 15.5.1876. GHT 2.6.1876. Slag med rotting hade som straffart införts i danska krigsmakten år 1836. Rottingstraffets maximala straffsats låg vid 150 slag fördelat på två dagar. Strafftypen förefaller aldrig ha blivit på allvar övertänkt som alternativ till prygel under den svenska prygeldebattens tid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=