247 De under överläggningarna övertänkta alternativen hade ju varit betydligt mer långtgående. För regeringen och Oscar II utgjorde förslaget alldeles klart en spärr mot vidare militär upprustning. De medel, som kungen avsåg att använda på sjöförsvaret, måste naturligtvis användas till lega och underhåll av den dyra stamtruppen. Högst 90 dagars värnpliktsövning var fullkomligt oförenlig med hans målsättning att finansiera rustningsprogrammet genom en årslång allmän värnplikt.®® Finansminister Hans Forssell uppfattade också förslaget som ett attentat mot den påbörjade utvecklingen. Det hotade helt enkelt att låsa fast indelningsverket i en ny, permanent organisation utan särskild tunga för rusthållen.®^ När Grand Hoteluppgörelsens detaljer var helt klara, diskuterade regeringen och kungen försvarspolitikens uppläggning inför nästa riksdag.®® Åtminstone sju statsråd frånkände ett arméförslag med ettårig värnplikt varje parlamentarisk möjlighet. De yrkade i stället att regeringen —under uttryckligt fasthållande vid det ursprungliga 1875 års arméförslag som enda godtagbara alternativet till indelta arméns indragning—skulle föreslå sådana åtgärder, som »på samma gång som de utgjorde övergångsförslag till det önskvärda målet, ej släppte utgångspunkten, vårt n.v. indelningsverk». Konkret formulerades denna målsättning så, att den bestående indelta armén skulle behållas i möjligaste mån orubbad, beväringsövningen utsträckas till 62 dagar men en ny värnpliktslag fastställas först i samband med den indelta stammens försvinnande, depåer börja anläggas för utbildning av värnpliktigt underbefäl och sjövapnet utvecklas i närmaste samband med lantförsvaret.®® Regeringen anpassade m.a.o. kungens långsiktiga försvarspolitik till en för tillfället politiskt realistisk nivå. Den ekonomiska sidan av regeringens försvarsproposition riktades direkt mot Grand Hotelprogrammet. Regeringen avsåg tydligt att spränga sambandet mellan indelningsverkets och grundskatternas avveckling. Båda borde kunna behandlas var för sig. Under övergångstiden skulle rust- och rothållarna i stället för vakanssättning av numren ersättas i förhållande till beväringsövningens successiva höjande till 10 1/2 månader, vilket innebar, att den befintliga härens nummerstyrka inte behövde minskas. Avsikten med denna anordning var, som Oscar II direkt uttryckte inför regeringen. I en anonym artikel i NDA 5.5.1876 underströk Oscar II att kompromissen endast kunde förverkligas till priset av ett års beväringsövning. Med den nya kammaruppgörelsen inom räckhåll hade han naturligtvis alla skäl att avslöja sin anonymitet. Så skedde också för Posse samma dag artikeln publicerades. Oscar II t A. Posse 5.5.1876, LUB. H. Forssell t S. A. Hedlund 12.6.1876, GUB. O. M. Björnstjernas dagbok 21.5.1876, E 6903, RA. Hultqvist 1959 s. 104 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=