246 för försvarsfrågans lösning, trots att programmet byggde på en bredare politisk bas.®^ I realiteten avsågs att inom »tillräckligt inskränkande gränser söka åstadkomma en sammanslutning mellan lika tänkande ledamöter av Andra Kammaren, som vilja något [i försvarsfrågan]», dvs. en ren nybildning av ett försvarsparti inom kammaren. Till överläggningarna inbjöds var och en som inom rimliga ekonomiska gränser var beredd att förverkliga kompromissen mot vederlag av antingen högst 90 dagars värnpliktsövning och en stamtrupp uppgående till en tredjedel av hären på krigsfot, eller en utsträckning av den allmänna värnplikten i enlighet med regeringens förslag, eller minst sex månaders värnpliktsövning fördelat på fyra år och en stående kaderstyrka på 15.000 man. De enda som avvisades från överläggningarna var de »som ifrågasatte ett på stam- eller blandad stam=värnpliktsprincip grundat försvar med ett svagare förhållande mellan stammens relativa antal och beväringens övningstid än det här angivna». Sjöförsvarsfrågan skulle ej ingå i diskussionsunderlaget.®^ Oviljan mot värnpliktsutsträckningen komatt diktera beslutet på Grand Hotel. I programmet inskrevs en deklaration att lantförsvaret borde ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med 1871 års förslag och bygga på stam och beväring, stammen bestå av både befäl och manskap och med beväringsövningen utsträckt till högst 90 dagar. Den befintliga indelta organisationen skulle avskaffas, lega och allt underhåll betalas av staten, roterad jord med soldattorp överlämnas till staten och torplösa rotar lämna en däremot svarande summa att utgå under ett fixerat antal år. Programmet innehöll alltså riktlinjer till en skatteomfördelning. De rustoch roteringstyngda måste avstå från soldattorpen och därtill betala en ordinarie försvarsskatt. De grundskattebelastade måste betala försvarsskatten men dessutom bidraga till införskaffande av nya soldattorp; de senare skulle m.a.o. komma att tyngas av relativt stora försvarsbördor under en övergångstid. Stads- och frälsejordintressenterna kunde godta förslaget av minst två skäl. Dels skulle det framtida skatteuttaget, sådant det övervägdes av Forssells utredningsgrupp, gynna dessa grupper, dels kunde man en gång för alla uppfylla kompromissen till ett rimligt vederlag i både pengar och övning. Värnpliktsvederlaget bestämdes svävande till 90 dagar. De 90 dagarna var m.a.o. ett högsta bud, men det kan på starka grunder betvivlas, om budet var avsett att kunna sänkas särskilt mycket. 8-» Fäderneslandet 20.5.1876. Tidningen var huvudstadens näst största tidning och i huvudsak lantmannavänlig. ** Hektograferad PM utan överskrift men med påteckningen »1876, af Werner Ericson?», general B. A. Leijonhufvuds saml., KrA. Samma PM även i Chefens för generalstaben arkiv, F; las. 538—40, KrA. Med Werner Ericson avses dåvarande kapten C. W. Ericson, en av lantmannapartiets försvarsexperter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=