245 att nya anslagsposter måste täckas. Indelningsverkets ekonomiska tillgångar behövdes således för att bestrida de nyaförsvarsutgifterna. Regeringen måste därför likvidera indelningsverket till så högt pris som möjligt. Redan kort tid efter ministärens tillträde tillsatte den nye finansministern Hans Forssell en kommitté för att utreda försvarskostnadernas täckning efter ett bortfall av inkomsterna från indelningsverk och grundskatter. Kommitténs resultat innebar i korthet, att försvarskostnaderna borde bestridas med konsumtlonsskatter och skärpt fastighetsbeskattning. Den senare riktades genom sin konstruktion särskilt illa mot jordbrukarintresset.'® Kungen höll emellertid dörren öppen för kostnadsjämkningar, vare sig dessa framkom från regeringens sida eller överläts till riksdagen, medlemmar lättare förmås ingå på det hela, när de själva fått prutal»^'^ Någon tvekan från ministärens sida om att fullfölja det utsträckta värnpliktsprogrammet fanns däremot tydligen inte. Krigsminister Weidenhielm hoppades tvärt ompå hjälp från både den tilltagande utrikespolitiska oron i öster och propagandan från Värnpliktens vänner.®^ Regeringens deklaration om sina framtida försvarsplaner mötte av allt att döma ett betydande motstånd i riksdagen. Redan före påsk 1876 togs, troligen genom general Abelins försorg,®- initiativ till att nå en bred samförståndslösning i försvarsfrågan. Som mål uppställdes ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med 1871 års förslag. En kommitté tillsattes för att sammanfatta de hållna överläggningarna i ett konkret försvarspolitiskt program som därefter delgavs en stor del av Andra kammarens ledamöter. Den 12 maj debatterades detta program under flera timmar på Grand Hotel av ett sjuttiotal representanter för Andra kammaren, vilka utfäste sig att verka enbart för det framlagda förslaget och avvisa alla andra förslag med avvikande innehåll. Redan några dagar senare hade minst 100 ledamöter solidariserat sig med programmet, däribland åtskilliga representanter för frälsejordägar- och centergrupperna. Partigränserna hade definitivt blivit genombrutna i försvarsfrågan och en ny kompromiss tagit form.®® I pressen rubricerades beslutet som ett lantmannapartiets program »vars Hultqvist 1959 s. 90 ff. »P.M.», odat av Oscar II, Chefens för generalstaben arkiv, F: 1, doss. 19 s. 276— 288, KrA. Jmf. generalstabschefen H. Raabs 20.4.1876 daterade »Promemoria angående de förändringar som kunna företagas uti det till 1875 års Riksdag framlagda Härordningsförslaget, utan att rubba de grunder, på hvilka det vilar». Chefens för generalstaben arkiv F: 1, doss. 19 s. 293—96, KrA. Oscar II t utrikesminister O. M. Björnstjerna 9.2. 1876, E 6909, RA. Krigsminister O. Weidenhielm t A. Bergström 26.11.1876, G 21 aa: 8, UUB. Svenska Medborgaren 20.5.1876. DNoch GHT 16.5.1876.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=