242 och brödstraff saknade infamös natur, när det avtjänades i militärhäkte, mötte emellertid kraftiga invändningar. En av utskottsreservanterna lät meddela kammaren, att reservationen i utskottet just föranletts av fruktan för att straffet kunde befläcka den straffade beväringens heder. I kammaren omvittnades för övrigt att många bland de 450 uppfattat sina straff som infamösa. Reservationen antogs av kammaren med kraftig majoritet.®^ Björnstjerna, af Schmidt och Första kammaren bjöds kraftigt mothugg i lantmannapressen. Motionens fall utmålades som en skam för Första kammaren och varningarna för militär rättslöshet återkom flera gånger under loppet av 1874.®® 5. Krigslagsproblemet under riksdagsdebatten 1875 omettårigvärnplikt Det är inte möjligt att med ledning av utskottets protokoll avgöra i vilken utsträckning beväringens ställande under krigslag eller krigslagsfrågan i allmänhet diskuterats inom 1875 års särskilda försvarsutskott.®^ Troligen förlorade västernorrlandsaffären och vatten- och brödmotionen snabbt aktualitet. Den ende som tog upp saken under riksdagsdebatten var den i Första kammaren nyinsatte S. A. Hedlund, vars riksdagsmannaskap efter aktionerna till de 450:s försvar uppväckt kammarkamraternas stora ogillande. Genom sin vän Adlersparre fick han vetskap om stämningarna.®^ Adlersparres varning noterades med en viss förtjusning av Hedlund, och hans uppträdande i kammaren var knappast ägnat att förändra kammarkamraternas hållning.®® Hedlund förklarade somsin mening, att de skattedragande skulle tvingas överlämna sina söner till ett tvunget soldatliv, präglat av blind lydnad. AK 1874 3: 258 ff. Svenska Medborgaren 18.4, 10.6, 12.8, 21.11, 25.11.1874. SäU:s prot. 5.3, 20.4.1875, RA. Adlersparre hade meddelat Hedlund att han kunde förvänta sig hårda tag: »Vad Du företrädesvis blir anfallen för är att — såsom de föregiva — Du sagt att de västernorrländska beväringsynglingarna gjorde rätt som bröto marschordningen under hemmarschen, samt att det var orätt att straffa dem. Man vill ej förstå att Du klandrade anordningarna och ’vatten- och brödstraffet’ — ej befälet som tillämpade vad lagen bjöd. Vidare påstår man att Du sagt att de värnpliktiga ej böra lyda order när kriget erhåller offensiv natur. Och i och med detsamma spelar man med oändliga variationer på det av dem själva komponerade tema, att Du vill tillintetgöra all disciplin.» A. Adlersparre t S. A. Hedlund 29.11.1874, GUB. »Särdeles roade det mig vad du sade om förbittringen [på] sina håll mot mitt inväljande i första kammaren. Då vaknar stridslusten, vadan det jag eljest är mycket vek, när man kommer med goda ord, kanske vekare än som höves en politisk man. Men vill man slåss — då gnäggar stridshästen i min själ och jag är genast färdig.» S. A. Hedlund t A. Adlersparre 1.12.1874, KrA. 66 6S 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=