240 Hedlunds och Bergstedts brevväxling kastar ett förklarande ljus över västernorrlandsaffärens försvarspolitiska betydelse. För Hedlund gällde frågan för det första hur och genom vem de 450 skulle anföra besvär, ty kunde några men inte alla vinna lindring, skulle orättvisan bli allvarlig; den egentliga skulden till det inträffade låg hos regeringen som haft god tid på sig att förebygga återupprepningar av de tidigare rymningsdomarna. För det andra övervägde Hedlund de försvarspolitiska följderna av affären för värnpliktens del: möjligheterna att bli kvitt indelningsverket skulle minska för varje år; någon försvarsreformstod inte i sikte, ty de 450 hade nu gjort sitt till.®® Bergstedt kunde i sin tur lämna Hedlund den mycket viktiga uppgiften, att alla generaler Bergstedt samrått med i samband med den Hamiltonska kontroversen hade ogillat bataljonschefens åtalsaktion. Den troddes ha tillkommit »efter särskild förfrågan» hos krigsminister Weidenhielm. Hedlund beklagade naturligtvis att han inte kunde dra nytta av dessa meningar utan att handla ogrannlaga mot uppgiftslämnarna.®^ I press och privat brevväxling uppmålas sålunda bilden av en regering, som i strid med gällande lag låter iscensätta ett kolossalåtal för att hindra en omfattande omorganisation av försvaret på värnpliktsbas. Västernorrlandsaffären måste ha inträffat vid en för värnpliktsmotståndarna mycket läglig tidpunkt: offentliggörandet av huvudgrunderna till förslaget om ettårig värnplikt.®® Lantmannapartiets reaktion blev också skarp. Partiets officiella organ, Svenska Medborgaren, gjorde en tvärvändning i krigslagsfrågan. I kommentarer till tidigare domar i massrymningsmål av exakt samma slag som västernorrlandsaffären hade tidningen inte fällt särskilt kritiska kommentarer.®® Beväringarnas avvikande från den fastställda marschvägen till förbandens upplösningsplatser hade t.o.m. stämplats som oskick. Fortfarande i sin första artikel om de 450 hade tidningen ansett rymmarnas aktion strida mot tydlig och allmänt känd lag.®® Mindre än en månad senare hade tidningen öppnat en grov polemik mot militärlagstiftningen. På själva julafton 1873 drog den, vid sidan av den talande nyheten om bataljonsbefälhavarens rekonventionshot mot varje presumtiv klagande bland de 450, även framtångahedsaffären. Man hade genom dessa händelser fått bekräftat, att beväringarna inte borde förvänta marschrutten; erfarenheten gav emellertid vid handen att de utryckande beväringarna missbrukat friheten att tåga utan befäl genom att berusa sig eller hitta på allehanda ofog. S. A. Hedlund t C. F. Bergstedt 30.12.1873, KB. C. F. Bergstedt t S. A. Hedlund 23.1.1874, GUB. S. A. Hedlund t C. F. Bergstedt 28.1.1874, KB. Se ovan. Svenska Medborgaren 15.11.1871, 17.4, 10.7.1872. Svenska Medborgaren 26.11.1873. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=