239 riksspridning gripa in. Bergstedt trodde sig dessutom veta att bataljonschefen anställt åtalen mot sin vilja och gärna såg att domarna upphävdes, men däromfick naturligtvis inget yttras. Huvudsaken var enligt Bergstedt att få alla pojkarna att anföra besvär.®^ Hedlund skred omedelbart till verket. I en ledare i Handelstidningen riktades ett skarpt angrepp mot Treffenberg som ombesörjt straffexekutionerna i egenskap av landshövding och därvid visat sig okunnig om strafflagstiftningens innehåll. Samtidens artikel citerades med värme. Ledaren föreslog att det onaturliga straffet skulle överklagas men antog att denna uppmaning ändå inte kunde nå fram till alla bestraffade, vilket gjorde villan än värre; regeringen borde därför på eget initiativ meddela amnesti åt samtliga dömda beväringar; kvar stode nämligen att en krigsrätt av oförstånd kunnat fälla en så uppenbart lagstridig dom, vilket utsatte den värnpliktiga ungdomen för stor fara. Vid införandet av en ny härordning grundad på allmän värnplikt vore det alldeles nödvändigt att ordna både krigslag och krigsdomstolar på ett sätt som förebyggde äventyr av detta slag.^^ I en ledare halvannan vecka senare förklarades, att disciplin ej kunde upprätthållas så länge befälet inte begrep att befalla rätt, eftersom disciplin måste vila på förtroende, dvs. ytterst på den moraliska kraft, som hos en tänkande människa inte kunde ersättas av vana eller räddhåga. Ledarens spets var naturligtvis riktad mot den omständiga upplösningsprocedur som framkallat det indisciplinära beteendet.®^ På själva julafton förekom en intressant notis i Svenska Medborgaren, lantmannapartiets officiella organ fr.o.m. 1874. Bataljonschefen skulle ha varnat de dömda beväringarna att besvära sig trots att besvärsrätten ingick i deras medborgerliga rättigheter; de skulle nämligen under alla omständigheter först undergå sina straff. Majoren hade hotat med rekonventionsrisken, vilket fått de dömda att överge alla överklagningsplaner och i stället lida.®^ Vid årsskiftet summerade Hedlund affären. I två ledare försökte han genom direkta utdrag ur militärstrafflagen bevisa att de 450 varken rymt, undanhållit sig eller avvikit ur krigstjänsten. Värnpliktsidén hade enligt hans mening under alla förhållanden fått sig en svår knäck, ty ingen ville ställa sina söner under en dylik krigsjurisdiktion. Justitieombudsmannen uppmanades syna hela affären.^® 51 C. F. Bergstedt t S. A. Hedlund 28.11.1873, GUB. 52 GHT 3.12.1873. 55 GHT 13.12.1873. Polemik mot NDA i GHT:s ledare 3.12.1873. 51 Svenska Medborgaren 24.12.1873. 55 GHT 2.1, 3.1.1874. JO-undersökning hade påkallats av GHT redan 23.12.1873. En sådan kom även till stånd. I Svenska Medborgaren (17.1.1874) publicerades bataljonsbefälhavarens förklaring. Av denna framgick att befälet haft möjlighet att förkorta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=