235 att en betydande del av lantmannakadern måste ha röstat mot motionen, liksomlantmannarepresentanterna i Statsutskottet gjort tidigare. Källmaterialet medger inte en direkt slutsats att kammarmajoriteten sett genom fingrarna med de dåliga lägerförhållandena för att försvåra för det ettåriga värnpliktsförslaget, men säkert är att lägerförhållandena förbigåtts med förbluffande ringa intresse från lantmännens sida. De sociala problem, som angick landets politiskt omyndiga flertal, kunde förbises av de med politisk makt utrustade lantmännen. Adlersparres irritation över detta sociala missförhållande framträdde tydligt i brev till Hedlund efter riksdagens slut.^^ Under värnpliktsdebatten vid 1875 års riksdag gjorde Hedlund ett visst nummer av lägerförhållandena, men denna framstöt var förhållandevis obetydlig i jämförelse med det utfall han samtidigt företog mot den militära disciplinen och krigslagstiftningen.'*- övergrepp och rättsosäkerhet var betydligt användbarare argument i den värnpliktsfientliga politikens tjänst. 3. Opinionsbildande rättsaffärer Sin första större konfrontation med det militära rättssystemet hade Hedlund på sommaren 1872. Två civilpersoner hade meddelat Handelstidning- »Ännu en gång kommer jag och upptager Din tid med några rader — men på förhand säger jag, de erfordra icke något svar. Med tillfredsställelse har jag sett huru Du några gånger (ej nog ofta) uttalat varma och varnande ord emot behandlingen av vår beväring. Det är dock ensamt undantagsfall Du vidrört, ensamt då någon obetänksam löjtnantsslyngel handgripligen eller med okvädingsord förorättat en beväring. Att Du beivrat dylikt oskick är Dig till heder; men vad jag ej kan förstå, det är att Du endast fäster Dig vid det (om jag så får säga) det sporadiska onda varav vår beväringsinstitution lider, men däremot ej det ringaste vidrör det chroniska, universella. Jag menar det svineri, det förfäande, snuskiga, kosacklika och råa bemötandet vår beväring i allmänhet är underkastad under våra övningsmöten. Har Du någonsin tittat i ett beväringstält? Har Du sett huru våra ynglingar ligga där på söndertrampad halm, halm som ligger direkt på blotta marken, ligga där natt och dag med kläderna på sig. Har Du sett huru och av vilka provianten kokas, samt huru den utdelas} Har Du iakttagit hurusom den fattige ynglingen sålunda har det, utan så mycket som en filt att svepa om sig samt, vad värre är, icke en tvättbalja att tvaga sig i, än mindre en torkhandduk — och har Du för jämförelsen[s] skull tittat in i den s.k. ’bättre’ bcväringsynglingens strax invid stående tält, huru där står en med bolstrar och fina lakan bäddad säng, byrå, tvättkommod med mera?!! Vilket eländigt snusk vid sidan av privilegierat självsvåld! Och detta är ej undantag, det är allmänt, och detta förbigås med tystnad. Huru förklara ett sådant undseende! — — — Jag blott frågar: kan vår beväringsinstitution, sådan den nu handhaves, kallas en nationaluppfostran} Är den ej mer, både i sedligt och politiskt hänseende mera en nationaldepravering} Och häröver tiger presseni Oaktat riksdagsförhandlingarna givit anledning att upptaga frågan, så tiger pressen — — — Att arméförslaget faller, och faller om igen är givet. Skall beväringen under tiden missvårdas???» A. Adlersparre t S. A. Hedlund 27.4.1874, GUB. Jmf. även dens. t dens. 15.8.1874. GUB. ■»2 FK 1875 38: 26. Jmf. GHT 16.3.1875, 10.7.1876.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=