234 fienden; vi må vara rädda också om vår frihet i det inre.»^^ De värnpliktigas behandling under övningarna uppfattade Hedlund som avgörande för krigslydnaden; kitslighet, orättvis och dålig behandling skulle hos den bildade, tänkande och omsjälvkänslan väl medvetne beväringen lätt kunna framkalla handgripligheter och våldsutbrott mot förmän; de straff, som följde på dessa gärningar, förstörde insubordinantens hela framtid. Hedlund fruktade inte kitsligheten och trakasserierna i och för sig utan de straffrättsliga följderna av den trakasserades sunda och naturliga motreaktion mot befälsövergreppet.^® Här finns själva nyckeln till förståelsen av de presskampanjer Hedlund komatt rikta mot det militära rättssystemet. Rent yttre materiella missförhållanden på lägerplatserna, som kunde vara direkt skadliga för beväringarnas hälsa, intresserade däremot Hedlund och övriga värnpliktsmotståndare förhållandevis litet. Varningarna utsändes i stället av den lantmannapartiet närstående kommendören och riksdagsmannen Axel Adlersparre. 1872 motionerade han om förbud mot lega och friköp för att värna beväringarnas frihet och säkerhet. Avsikten med motionen avslöjade han för Hedlund: Endast genom att tvinga de välsituerade och förmögna att sända sina söner till beväringsövningarna, kunde man motverka dålig, orätt och rå behandling av beväringsmanskåpet; fattigmansbarn skulle nämligen alltid komma att missvårdas, vanskötas och användas till oädla ändamål.^" Följande år krävde Adlersparre förbättringar av förläggningsförhållandena. Motionen föranledde ingående debatt i Statsutskottet, som slutligen hemställde ombifall. Första kammaren avvisade emellertid betänkandet på inrådan av general Abelin, som kritiserade förslaget för att endast innehålla förbättringar för beväringen men inte stammanskapet, vilket tvingades leva under exakt samma förhållanden som de värnpliktiga.'^® Adlersparre tog följande år Abelins kritik ad notam men motionen avvisades nu av ett enigt Statsutskott och av båda kamrarna, av Andra kammaren t.o.m. med så kraftiga voteringssiffror som 97 röster mot 47.^^ Adlersparre uppgav, troligen med all rätt, att ingen militär vågat yttra sig under diskussionen utan tigit somlydigt lamm.^® Att huvuddelen av centern avvisat förslaget får tas för givet, men voteringssiffrorna visar att 54 av kammarens ledamöter varit frånvarande. Slutsatsen blir därför helt kort, S. A. Hedlund t A. Nyblaeus 31.12.1876, Svensk bondepolitik s. 334. •*® GHT 13—15.11.1871, 8.4, 6.9.1872, 13.12.1874. Ett exempel på Hedlunds journalistiska behandling av missriktad kåranda och disciplin i GHT 16.5.1872. A. Adlersparre t S. A. Hedlund 24.1.1872, GUB. Delvis återgivet av Hultqvist 1955 s. 266. 38 MAK 1873:2. SU:s prot. 27.2, 8.4, 10.4.1873, RA. SU 1873:54. FK 3:163ff. AK4: 82 ff. Jmf. GHT 7.2, 21.4, 24.4, 25.7.1873. 3» MAK 1874: 36. SU:s prot 10.3, 16.4.1874, RA. SU: 71. FK 3: 41. AK 4: 233. A. Adlersparre t S. A. Hedlund 27.7.1874, GUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=