233 raskande anfall; men om en fiende landsteg vid svensk kust, skulle han endast kunna bekämpas med ett snabbt mobiliserbart och övat folkuppbåd; folkbeväpningen var dessutom billigare än den befintliga försvarsorganisationen. Hedlund drev i konsekvens härmed låga försvarsanslag som en princip i sitt riksdagsarbete.^® Indelningsverket önskade han bryta upp både som skatteformoch militär organisation och ersätta med en något mer övad beväringstrupp. En förebild för denna trupp hade Hedlund funnit i Schweiz’ lantvärns- och milisorganisation.^^ Den svenska värnpliktsarmén ansåg han böra samverka med de norska och danska krigsmakterna till gemensamt försvar för hela Norden.^^ Hedlund var ivrig att popularisera den form av värnpliktsövningar han eftersträvade. Folkfrihetsargumentet var en av de viktigaste beståndsdelarna i Hedlunds härordningslära och folkbeväpningen skulle därför inte få tyngas av den »militära andan» utan bygga på en »högre moralisk anda», som var helt oförenlig med kaserndrill. Beväringsövningen skulle anpassas efter denna förutsättning samt ledas av skickliga och bildade instruktörer, vilka hade att uppfostra beväringarna till ordning och goda seder men inte utsätta dem för råhet, svordomar och okvädingsord.^^ De militära anspråken på årslång övning förklarade Hedlund vara ren humbug, endast medföra meningslös upprepning av redan inlärda moment, göra utbildningen motbjudande och slutligen leda till allvarliga disciplinproblem.^^ Beväringshärens krigslydnad var med detta synsätt oförenlig med blind disciplin och kunde inte vila på hot om svåra straff för insubordination utan på förtroende för befälet. »Jag vill icke hava vår ungdom inlagd i kaserner; jag vill hava en manstukt byggd på ädel frimodighet, men inte hundlydnad; jag vill ett fritt svenskt folk men inte ett folk böjt under militarismens ok. Det är ej nog med att värna vår frihet mot den yttre Kommendör A. Adlersparre t S. A. Hedlund 24.8.1870, GUB. S. A. Hedlund t S. Nilsson i österslöf 11.2, 9.3, 6.4.1877, LUB. S. A. Hedlund t C. Ifvarsson 12. 10. 1875, RA. GHT 11.1.1877. Ett tidigt bidrag till sin försvarsdoktrin lämnade redaktionen för GHT, d.v.s. i realiteten Hedlund själv, i skriften »Sveriges försvarsväsen, ordnadt pä grundsatsen af allmän värneplikt», 1867. Hedlunds försvarsuppfattning finns analyserad av H. Hedlund 1930 s. 301 ff. och framför allt Mårald, passim. S. A. Hedlund t prosten H. O. Schönbeck 23.1.1877, Ep S 11: 4, KB. Dens. t kommendör A. Adlersparre 1.10.1871, KrA. GHT 1.10, 13.11, 14.11.1871. 24.2, 22.9.1876. S. A. Hedlund 1866, passim. H. Hedlund 1930 s. 301 ff. Thermaenius 1928 s. 126. *- S. A. Hedlund t C. Ifvarsson 12.10, 20.10.1878, RA. S. A. Hedlund t A. Posse 24.11.1878, LUB. S. A. Hedlund t professor A. Nyblaeus 31.12.1876 och folketingsman F. Bayer 26.11.1873, båda i Svensk Bondepolitik s. 312, 334. S. A. Hedlund t statsrådet H. Forssell 23.11.1873, Ep F 6 b, KB. GHT 15.11, 21.11.1871. H. Hedlund 1930 s. 34. GHT 11.7, 5.8, 26.10.1876. S. A. Hedlund t A. Nyblaeus 31.12.1876, Svensk Bondepolitik s. 334.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=