230 stämda påtryckningar beslöt regeringen att framlägga förslaget som proposition till 1875 års riksdagd® Förslaget föll igenom. Regeringens tveksamhet berodde säkerligen på att den pejlat den allmänna opinionen förhållandevis väl. En mängd tämligen opreclsa generaliseringar, som ofta utnyttjade fördomar med gammal hävd, fördes fram i betydande omfattning: den nya härorganisationens stam kunde endast rekryteras bland samhällets slödder och lösa befolkning, hette det;^- en sådan stam kom att bli samhället till obehag, gynna militärvälde och hämma allmän medborgerlighet inom det militära.Framför allt föreställde sig många att beväringarnas kasernering ihop med denna ofta bestraffade soldatesk med nödvändighet måste leda till beväringarnas andliga och moraliska undergång;'^ under den långa värnplikten kunde beväringarna dessutom chikaneras, trakasseras och behandlas som djur av befälet.^^ Det hotande kasernlivet sågs med förskräckelse av allmogen, ty genom kaserneringen kunde folkviljan kvävas och friheten hotas. Genom att motsätta sig ökningen av värnpliktsövningen betraktade sig lantmännen därför på sätt och vis som fosterlandsräddare.^" Värnpliktsreformerna antogs visserligen komma att utarma landet,^® men viktiga avskrivningsintressen var inte tillräckligt betydelsefulla för att hos alla bortjaga motviljan mor ökad värnplikt.^® Rädslan för att se Sverige förtryckt under ett inhemskt preusseri framkom gång på gång.-® En av de mest notoriska förkämparna för indelningsverkets bibehållande, östgöten F. A. Forssbeck, erkände under urtiman 1871, att kammarmajoritetens beslut att avslå värnpliktspropositionen i första hand betingats av den allmänna rädslan för utsträckta vapenövningar, »ehuru man icke öppet vill medgiva det. Hultqvist 1959 s. 65 ff. O. Björnstjernas dagbok 23.4.1875, E 6903, RA. L. De Geer t statsminister E. Carleson 11.8.1875, F 860, UUB. A. Posse t. A. Ehrensvärd 18.1.1875, TosterupssamI, RA T. Wijkander t A. Wijkander 26.1, 1.2.1875, GLA. L. De Geer t G. Sibbern 10.1.1875, Ur Louis De Geers brevsamling s. 112 f. Jmf. en delvis likartad bedömning av Key: AK 1875 50: 24. AK 1871 L 3: 167. AK 1875 50: 26. AK 1871 L 3: 178 f, 192. AK 1871 Urt s. 65. Östgöta Correspondentens chefred. C. F. Ridderstad t S. A. Fiedlund 13.2.1876. AK 1871 L 3:183; 1875 51:23; 52:19, 26 f, 44 f, 46 f. J. Mankell t S. A. Hedlund 3.6.1874, GUB. S. A. Hedlund t statsrådet G. Wennerbcrg 7.1.1871, G 324 d, UUB. T. Wijkander t A. Wijkander 21.2.1874, GLA. AK 1871 Urt s. 144. AK 1875 52: 30. i« AK 1871 L 3:343. 1875 49:45; 50:10, 31, 41 f, 44; 51:15, 17; 52:33, 35, 50, 58 f, 61 f. Riksdagsman S. Rosenberg t C. Ifvarsson 26.1.1875. C. Ifvarsson t riksdagsman N. Petersson i Runtorp 10.11.1873, båda i Svensk Bondepolitik s. 324, 234. 1^ N. Petersson i Runtorp t C. Ifvarsson 30.9.1871, Svensk Bondepolitik s. 231 f. 1* Riksdagsman Liss Olof Larsson t riksdagsman E. Olsson i Sånnersta 1.3. 1871, G 198: 1, UUB. Hultqvist 1959 s. 77. 2® AK 1871 L 3: 243, 343, 363. AK 1871 Urt s. 55, 99, 126. AK 1875 49: 34; 52: 26 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=