228 För utskottet bör återremissuppdraget ha varit en särdeles enkel uppgift. Månsson i Trää hade redan under kammardebatten avslöjat att utskottet tvekat tillstyrka bifall till hela motionen för att inte riskera att tappa den viktiga krigshovrättsfrågan. Utskottet behövde därför nu endast förverkliga vad dess majoritet helst eftersträvat. Utskottet förklarade principiellt riktigast att lagföra värnpliktiga inför allmän domstol även i militärmål. Hinder borde därför ej möta att avskaffa auditörstjänsterna och krigsrätterna i fred.®* Det nya utlåtandet godkändes naturligtvis av kammaren. De ledamöter, som yttrade sig för avslag, torde alla ha tillhört centergruppen. De stöddes emellertid senare av Första kammaren, vilken fällde frågan ytterligare en gång.®^ Vinsten av krigshovrättsfrågans utgång kunde naturligtvis dras av företrädarna för status quo i försvars- och skattefrågorna. Förhalningspolitikerna Keys och Ifvarssons agerande blir förklarligt först mot bakgrund av den försvarspolitiska utvecklingen under våren 1873. Under januari och februari hade de alla skäl att slå vakt om ett särskilt krigsdomstolsväsen för att motverka kompromissbenägenheten hos lantmännen att byta skattebördan mot ökad värnplikt. Detta följer förhållandevis väl ur deras agerande under Statsutskottets behandling av anslaget till Krigshovrätten. Men när kompromissen börjat ta fastare form, måste de ändra taktik. Genom att trycka hårt på behovet att reformera och demokratisera den militära rättsapparaten kunde de minska intresset för ökad värnplikt som ett alternativ till indelningsverket hos Första kammaren och Andra kammarens center. XIII. Krigslagsrevisionen tar politisk form Den politiskt myndigaopinionen ställdinför möjligheten av ettårigvärnplikt I samband med kammardebatterna om kompromissutlåtandet tvingade Oscar II regeringen att ansluta sig till kompromisstanken.^ Om kungens ärliga uppsåt att förverkliga kompromissens program och bygga upp en genomförd värnpliktsorganisation behöver knappast tvivel råda.'- En sam1. 5* AK 1873: Tillf. utsk. (2): 22. 5^ FK 1873 3: 306 f. AK 3: 497 ff. * Hultqvist 1955 s. 355. T. Wijkander t A. Wijkander 5.6.1873, GLA. - Per Hultqvist har här intagit en annan ståndpunkt och menat att Oscar II och en stor del av FK systematiskt förhalade hela försvarsfrågans lösning ända fram till 1878. Hultqvists slutsatser har på rena sannolikhetsskäl betvivlats av Sten Carlsson (HT 1961). Fortsättningen av denna undersökning, som delvis bygger på källmaterial, som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=