227 som en följd av beslutet angående Bengtssons motion inte kunde avskaffas omedelbart, men riksdagen vore fortfarande fri att begära en utredning om dess framtida försvinnande; övertygande ekonomiska besparingsskäl ansågs tala för indragning, men utskottet solidariserade sig även uttryckligen med 1868 års statsutskottsreservanter, vilkas argument förmenades ha vunnit ökad styrka genom planerna på att ersätta den befintliga armén med värnpliktig trupp. Krigshovrättsfrågan gjordes m.a.o. till en integrerande del av kompromissöverenskommelsen. Däremot var utskottet inte redo att förorda rubbningar i auditörs- och krigsrättsorganisationerna. De tre centermännen i utskottet, general C. Björnstjerna, inspektor Haegermarek och akademiadjunkten Afzelius, reserverade sig under hänvisning till kamrarnas redan fattade beslut om Bengtssons motion, vilket de ansåg stridande mot utskottets synpunkter på Krigshovrättens framtid.®^ I kammaren gjordes från flera talare gällande, att riksdagen inte för tillfället kunde begära indragning av Krigshovrätten efter att vid behandling av justitiehuvudtiteln ha godkänt fortsatta driftsmedel till domstolen. Skåningen Ivar Månsson i Trää pekade emellertid indirekt på krigshovrättsfrågans underliggande försvarspolitiska realiteter. Han fann det besynnerligt att 1868 års statsutskottsreservanter ändrat mening endast därför att krigslagskommittén och regeringen önskat behålla överdomstolen. Månssons inlägg tvingade naturligtvis Ifvarsson och Key till genmäle. Båda medgav visserligen att de inte reserverat sig under årets statsutskottsarbete, men deras förklaring var påfallande skruvad: Ifvarsson hävdade att Krigshovrättens indragning kommit i en annan ställning genom de nya krigslagarna, vilket hade givit 1873 års Statsutskott ännu mindre skäl än förut att tillstyrka domstolens avskaffande; därför hade Ifvarsson inte heller vid denna riksdag reserverat sig mot utskottsutlåtandet över Bengtssons motion, »ehuru min åsikt är densamma som förut». Inte heller Key erkände någon inkonsekvens eller åsiktsbyte; hans ståndpunkt var tvärtom densamma som 1868, »men jag anser förhållandena nu något olika, och detta har varit orsaken att jag icke reserverat mig i år». Både Ifvarsson och Key grep emellertid tillfället att inför kammaren utmåla den påtänkta värnpliktsinrättningens medborgerliga och folkliga karaktär som oförenlig med ett särskilt militärt rättegångsväsen. De båda lantmannacheferna såg sig, tvingade eller ej, ha skäl att stödja ett förslag av Gummesson att återremittera utlåtandet till utskottet. De, liksom kammarens majoritet, var missnöjda med utskottets avstyrkan av Gummessons krav i fråga om auditörstjänsternas och krigsrätternas indragning.^“ AK 1973: Tillf. utsk. (2): 20. Ang. KHR:s indragning som cn följd av kompromissen, se NDA 28.1.1878. 5* AK 1873 2:473 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=