224 hovrätten borde inte beviljas för nästkommande år. Motionen var därmed ett självklart ärende för Statsutskottet. Gummessons motion saknade däremot krav på omedelbar åtgärd mot Krigshovrätten men föreslog i stället riksdagen att begära utredning av en reform, som, om den verkställts i motionens riktning, skulle ha likviderat hela det militära rättegångsväsendet i fred. Motionen hade kunnat beredas i Lagutskottet, eftersom konsekvenserna av dess förslag skulle ha medfört ändring i allmän rättegångslag. Båda motionerna kunde även ha behandlats gemensamt i ett sammansatt Stats- och Lagutskott, men Andra kammaren valde att remittera Gummessons motion till ett tillfälligt kammarutskott. Denna åtgärd blir begriplig om motionen insätts i den riksdagspolitiska situation som rådde i slutet av januari och första hälften av februari 1873. Till 1873 års riksdag avlämnades ett tiotal lantmannamotioner om indelningsverkets och grundskatternas avskrivande. Motionerna återspeglade alla den gruppering av avskrivningsintressena som tidigare omnämnts. Åtta föreslog enbart grundskatteavskrivning. Bland motionärerna (41 personer) fanns ingen representant för de indelningstyngda Blekinge- och Skånelänen. Tretton skåningar och en bleking med Sven Nilsson i österslöf i spetsen föreslog däremot dubbelt så stor avskrivningstakt i indelningsbördorna som grundskatterna. En motionär från Blekinge föreslog endast indelningsbördans försvinnande. Intressesplittringen inom lantmannapartiet var således åter allvarlig, och representanterna från Blekinge och Skåne måste söka tvinga partiet att hålla på en samtidig avveckling av bägge jordskatterna.^® Den 27 januari redogjorde Sven Nilsson vid ett internt lantmannamöte för skånegruppens politiska mål. Han krävde förståelse för de skånska kraven men kunde av allt att döma inte utverka något löfte från partiets flertal att driva skåningarnas linje i utskottet. Vid partimötet uttalade i stället vissa grundskatteintressenter sig för att enbart vilja sträva efter grundskatternas avveckling. Skåningarna stod m.a.o. inför faran att få behålla sina egna försvarsbördor men samtidigt tvingas bära kompensationen för de bortfallna grundskattemedlen.'*® Vid mitten av februari var schismen inom partiet fortfarande inte bilagd.^* Skåningarnas prekära politiska situation efter den 27 januari förvärrades emellertid av två händelser, som låg helt utom lantmannapartiets politiska räckvidd. De ministeriella inom Andra kammaren bytte den 16 januari namn till centern och beslöt vid en sammankomst den 20 januari att visa tillmötesgående och försonligt sinnelag vid behandlingen av lantmännens mest framhållna frågor; centergruppen skulle medverka till ** Hultqvist 1955 s. 324 f. A.a. s. 324 f. Per Nilssons i Espö dagbok 27.1.1873, LUB. Hultqvist 1955 s. 328 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=