223 Rundbäck och Ola Månsson hade allt att vinna på att minska de disciplinära kraven för beväringens del och därigenomkompromettera värnpliktsidén inför riksdagens militärer. Pehrsson i Svaneryd tillhörde visserligen de pådrivande i avskrivningsfrågan men krävde kompensation för bortfallna försvarsinkomster genom en skärpt beskattning av stadsinkomsttagare utan jord och motsatte sig därför värnpliktsökningen. För Törnfelt, Engman och särskilt de två skåningarna var en konsekvent solidarisering med den militära disciplinuppfattningen enda utvägen att inte kompromettera den allmänna värnplikten och därigenom förlänga livet på det förhatliga indelningsverket. Abelins och Ericsons ställningstaganden torde ha varit militärt betingade. Den avgörande skiljelinjen i synen på beväringens ställande under krigslag drogs alltså inom lantmannapartiet och den betingades till en avsevärd, kanske avgörande del av intressegrupperingen i försvarsskattefrågan. 4. Krigsrätterna dras in i reformperspektivet Vid 1873 års riksdag avlämnades två motioner i krigshovrättsfrågan. Den första hade undertecknats av C. I. Bengtsson, lantman från Kronobergs län och nabo till Pehrsson i Svaneryd. Bengtsson byggde sin framställning på de argument som framställts i 1868 och 1869 års motioner om domstolens indragning. Bakom den andra motionen stod P. Gummesson, lantman från Blekinge och företrädare för avskrivningsintressen, som helt överensstämde med de skånska rust- och rothållarnas. Gummesson föreslog riksdagen att begära utredning omKrigshovrättens framtida indragning. Enligt Gummessons mening borde utredningen även utsträckas till att gälla auditörstjänsterna vid de olika regementena och samtliga krigsrätter i fred; auditörstjänsterna borde förenas med regementsskrivarbefattningarna, Krigshovrättens ärenden överlämnas till allmänna hovrätter och krigsrätternas arbete helt överlåtas till allmänna underdomstolar. Gummesson hyste inga tvivel omcivila domares kompetens att döma i militära mål, men den praktiska utformningen av reformerna borde göras av regeringen. Bengtssons motion, som undertecknats den 28 januari, remitterades till Statsutskottet, medan Gummessons framställning, som formellt underskrivits den 1 februari men inte anmälts i plenum förrän 12 dagar senare, remitterades till ett tillfälligt kammmarutskott den 15 februari. Varför denna olikhet i utskottsremisserna, när båda motionerna berörde Krigshovrättens indragning.^® De två motionerna innehöll i verkligheten två helt skilda förslag. Bengtsson yrkade på omedelbara statsfinansiella besparingar: anslagen till KrigsMAK 1873: 88, 184. AK 1873 1: 189 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=