219 juristen i domstolen; medborgarintresset skulle därför gagnas genom reducering av det militära inflytandet över rättskipningen. Hierta föreslog återremiss av utskottsbetänkandet och klandrade Key för att väl ha riktat principiell kritik mot militärrättskipningen men inte tagit de praktiska konsekvenserna av sin uppfattning genom att bifalla nya driftsmedel åt Krigshovrätten.-'* S. A. Hedlund, Handelstidningens chefredaktör, angrep krigsdomstolarna för att vara institutioner, genom vilka krigarkasten kunde dömas av likar. Med citat från en lagstiftningsauktoritet som Richert försökte Hedlund visa att man genom insättande av en militär majoritet i en krigsdomstol hade förväxlat bevisning med domsåtgärd; expertkunskapen behövdes i domstolen för att bringa klarhet i själva målet, men domsåtgärden fick endast bero av den bevisning som anfördes inför rätten; alltså behövdes inga domare med hemliga eller speciella kunskaper; allmän hovrätt var därför lika kompetent som Krigshovrätten att döma i ett väl utrett militärmål. Hedlund var däremot inte redo att instämma i Hiertas utfall mot krigsdomstolarnas militära majoriteter; militära och juridiska intressen hade knappast kolliderat inomKrigshovrätten. Däremot hyste Hedlund betänkligheter inför krigsdomstolarnas behandling av subordinationsbrott; här gällde inte längre regeln att krigsman skulle dömas av likar; officerare dömdes av officerare men soldater av sina förmän; av detta skäl behövde krigsdomstolsväsendct reformeras, men detta höll Hedlund för möjligt att genomföra även sedan utskottsbetänkandet bifallits.-^ Hedlunds anförande mot Krigshovrätten var visserligen principiellt skarpt men saknade Hiertas kompromisslöshet. Samma förhållande gällde Carl Ifvarssons inlägg. Medborgarnas likhet inför lag var enligt Ifvarsson en av de viktigaste principer, som »nationalmedvetandet» hade att upprätthålla och pä vilken utskottet även byggt sin hemställan. Ifvarsson antog att civila jurister med hjälp av adjungerad militär sakkunskap skulle kunna döma lika säkert i militära mål som en domstol med Krigshovrättens sammansättning; regeringen klandrades för att ha lämnat andrakammaropinionen å sido genom att bekräfta överdomstolens ställning genomde nya krigslagarna; därför kunde »man, såsom frågan för närvarande åtminstone gestaltar sig, icke ha något annat att göra än bifalla vad utskottet föreslagit». Om utskottets utlåtande däremot innehållit ett avståndstagande från alla framtida förändringar av Krigshovrätten, skulle Ifvarsson ha dragit sig för att ge utskottet sitt stöd; genom att sammankoppla krigsdomstolsfrågan med försvarsväsendets ordnande och den nya, effektivare arbetsordningen vid häradsrätterna hade utskottet »visat sig AK 1869 1: 455 f. AK 1869 1: 462 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=