213 angreps i motionen med retoriska argument: fanns det skäl att behålla en särskild domstol åt militärståndet sedan värnplikten utsträckts till att gälla hela landets manliga befolkning? Var den bildning, som gavs juristerna vid universiteten otillräcklig för handläggningen av militära rättsfrågor, eller krävde dessa genom sin invecklade karaktär avgörande inför en särskild domstol? Kunde inte cn mängd andra stånd och yrken med lika stora skäl fordra att uppkomna tvister också avgjordes av s.k. fackmän?^ Motionen mottogs välvilligt i den radikala pressen. Dagens Nyheter bedrev under våren 1868 en brett upplagd kampanj för att påvisa konsekvenserna av regeringens finanspolitik och inordnade nu tacksamt Peterssons motion som ett led i kampen mot den statsfinanslella misshushållningen. Krigshovrätten borde därför försvinna av rena besparingsskäl även om ytterligare argument enligt tidningens mening kunde anföras mot domstolens fortsatta bestånd.- Andra kammaren remitterade motionen till Statsutskottet, som med 14 röster mot 10 uttalade sig för avslag. Utskottet åberopade regeringens utredning och beslut i krigshovrättsfrågan nio år tidigare samt den ståndpunkt som intagits av Högsta domstolen under granskningen av det Rhodlnska processrättsförslaget. Avslagslinjen inom utskottet hade företrätts av förstakammarrepresentanterna L. af Ugglas och C. F. Waern, vilka båda var bestämda avskrivningsmotståndare, samt andrakammarledamoten, borgmästare Björck från Göteborg, vilken i stora drag delade lantmännens sparsamhetsinställning, även om han inte tillhörde lantmannapartiet.^ Av de tio, som röstade för bifall till motionen, kan åtta identifieras: Posse, Ifvarsson, Per Nilsson i Espö, Jan Andersson i Jönvik, P. O. Hörnfeldt, V. M. Beronius, Emil Key och L. J. Hierta. Av dessa åtta tillhörde alla lantmannapartiet utomHierta, som var liberal vilde. Utskottsreservationen hade formulerats av Key. Den betonade inte endast vikten av sparsamhet med statsmedlen utan deklarerade även att Krigshovrätten borde avskaffas som följd av planerna på en värnpliktsreform; ingen domstol kunde accepteras, som ställde en medborgarklass över, utom eller vid sidan av övriga grupper i samhället. Rhodinkommittén kritiserades av det skälet skarpt för att ha tillstyrkt Krigshovrättens bibehållande som särskild överrätt för krigsmakten."^ Utskottsbetänkandet bifölls av Första kammaren efter en kort debatt ‘ MAK 1868: 163. - DN 8.2.1868. Sparsamhetskampanjen, sc DN 11.1.—12.3.1868. •* Björck stod Ifvarsson nära. Jmf. Ifvarssons Minnesanteckningar, Svensk Bondepolitik s. 39 och C. Ifvarsson t riksdagsman E. Ersson i Wallsta 16.7.1868, 19.3.1869, Svensk Bondepolitik s. 148, 159. “* SU:s prot 20.2.1868, RA. SU 1868:26 s. 8 ff. Ang. de olika kammarledamöternas partipolitiska hemvist, se generellt Thermaenius 1928, Hultqvist 1955, 1959.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=