212 Fallet avsåg 114—126 §§ i 1872 års tyska militärstrafflag, vilka behandlade Misshrauch der Dienstgewalt. Lagstiftningen avsåg att ge största möjliga täckning av de fall, då underlydande genom förmans rättsstridiga beteende eller handling kunde lida skada till personlig integritet eller bringas att själv utföra otillåten gärning. Rättsreglerna straffsanktionerade varje förmans handling, som i något avseende var ägnad att utöva ofördelaktigt inflytande på tjänsteförhållandet mellan förman och underlydande. En inledande bestämmelse var därför avfattad som generalklausul för att täcka alla förekommande fall. Somämbetsmissbruk uppfattade lagen varje order eller fordran, som gick vid sidan av den underlydandes tjänsteplikt; överordnad fick därför varken låna pengar eller mottaga gåvor av underlydande, förleda till eller beordra rättsstridiga handlingar eller obefogat företaga handling, som endast var tillåten genom order eller för person utrustad med straffmyndighet (114—117, 120 §§). Den tyske militärlagstiftaren hade speciellt uppmärksammat två områden, där förmansmissbruk kunde bli särskilt farliga för underlydande. Det ena gällde gärningar som innebar förolämpning eller reglementsvidrig behandling av underlydande samt alla former av fysisk misshandel (121, 123 §§). Det andra gällde handlingar, som innefattade uppsåtligt överskridande av bestraffningsrätt, uppsåtligt bruk av oförtjänta eller otillåtna straff, medveten och rättsstridig inverkan på rättskipningsproceduren eller försök att genom hot om trakasserier eller bruk av andra lagstridiga medel avhålla eller hindra underlydande från att anmäla förmans handllngssätt eller anföra besvär mot bestraffningsbeslut (117—119 §§). XII. Militärstraffrätt och krigsdomstolar i svensk riksdagspolitik intill 1873 års kompromiss i försvarsfrågan 1S6S års riksdag: Hur nödvändig eller onyttig var egentligen Krigshovrättcn? Den första tvåkammarriksdagen behövde inte behandla några frågor som berörde krlgslagstiftningen. Till följande riksdag togs Krigshovrättens indragning upp genom en motion av lantmannen Peter Petersson, som föreslog att de militära överrättsmålen skulle överlämnas till allmänna hovrätter. Petersson flätade samman lantmannapolitikens strävan efter sparsamhet med statsmedel med lantmännens misstro mot ämbetsmän; staten hade ingen anledning till särskilda uppoffringar för att tillgodose det mäktiga militärintressets krav på egna domstolar. Det militära rättsväsendet 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=