211 Vi skall här endast formulera den utländska doktrinens huvudproblem med hjälp av den framstående österrikiske militärjuristen E. Dangelmaier. Den ståndpunkt Dangelmaier intog återspeglade även militärrättsdoktrinens stora strömfåra. Dangelmaiers huvudproblem bestod i att harmoniera militära disciplinoch krigslydnadskrav med strävan efter största möjliga mått enskild rättssäkerhet; disciplinen var ofrånkomligt krigsmaktens grundval och utan dess förhandenvaro kunde krigsmakten omöjligen fullfölja sin primära uppgift att skydda samhället mot yttre och inre våldsverkare; utan skydd av en väl fredad samhällsordning var enskild rätt tillspillogiven. Enligt Dangelmaiers uppfattning fanns därför ett oskiljaktigt samband mellan skyddet av staten, manifesterat i den militära rättsordningen, och allmän rättsordning. Båda måste bygga på samma grundläggande rättsuppfattning. Dangelmaier eftersträvade balans mellan civila rättvisekrav och militär nödvändighet. De förra fick inte överbetonas i en grad som störde härens militära användbarhet, den senare inte överordnas de förra i en utsträckning som hotade enskild säkerhet. Militärjurisprudensens huvuduppgift bestod därför i att på det allmänna rättsmedvetandets grundval utarbeta en militärrätt, som tillfredsställde såväl allmänna som militära krav. Dangelmaier uttalade sig för att kompromisslöst låta militärlagstiftningen utgå från och vila på det allmänna rättsmedvetandet, vilket i och för sig endast var en konsekvens av hans allmänna formulering av krigsmaktens uppgift i samhällslivet. Men han såg även den nya doktrinen som medel att försvara det bestående samhällets institutioner mot radikala och socialistiska angrepp. I första hand måste därför enligt Dangelmaiers mening en genomgripande reform vidtas inom den militära processlagstiftningens område för att bringa det militära rättegångsförfarandet i samklang med det allmänna.-*’ Allmänt låg således militära processreformer med mer eller mindre demokratiserande intention i tiden strax före sekelskiftet. De var påtagliga led i en konservativ reformpolitik. 4.2. Tyska rättsregler angående missbruk av militär befälsställning Någon direkt reception av utländsk militärrätt är inte möjlig att direkt påvisa under detta tidsskede som tidigare nämnts, trots att svensk lagstiftning i allmänhet stod under starkt tyskt inflytande. Däremot är det obestridligt att främmande rättsliga konstruktioner uppfattades som förebildliga. Vi skall här stanna inför det enda fall, som faktiskt föranledde ett riksdagsintresse.^^ -« Dangelmaier 1884, 1887, 1893, 1896, 1898. Se nedan XIV. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=