210 Det militära rättegångsväsendets allt prekärare läge var givetvis ingalunda något svenskt militärproblem. De militärdominerade domstolarna var en faktisk realitet i hela Europa,men en rad affärer främst från tyskt och franskt håll —processen mot Dreyfus var en av dem — visade påtagligt att rättssäkerhetstillståndet var långtifrån acceptabelt, överhuvud taget fanns det en markant skillnad mellan den militära rättsvetenskap som producerades under seklets två sista årtionden och den som tillkom under 1860- och 1870-talen. Den äldre perioden dominerades av tunga kommentarverk till den 1872 utgivna alltyska Militär-Strafgesetzbuch fur das Deutsche Reich.-- Under den yngre perioden ifrågasattes framför allt det militära rättegångsväsendets effektivitet och säkerhet för den enskilde krigsmannen; doktrinens män reagerade inte minst mot rättegångsväsendets inkvisitoriska slutenhet och autonoma karaktär,-^ men trots att de framställda idéerna och förbättringsförslagen uppenbart låg i tiden och därtill knappast framställdes i bildstormningens radikalitet, fick de std långtifrån oemotsagda.-^ Det finns emellertid här knappast anledning att i detalj gå in på dessa problem, ty det är oklart om den svenska militärrättsliga diskussionen alls berördes av dem. Karl Staaff tycks emellertid ha tagit del av några franska inlägg med stort intresse. Dreyfusaffärens rättsliga detaljer kände han väl till. Förmodligen spelade den allmänna reformtrenden och reformviljan större roll för de svenska radikalerna av Staaffs märke än benägenheten att recipiera utländska militärprocessuella och militärstraffrättsliga nyheter. Först efter sekelskiftet fick Norge en militärstraffrätt och rättegångsordning, som betraktades som direkt förebildlig av de svenska radikalerna; åtskilliga detaljer i detta lagverk försökte f.ö. Staaff som ledamot av den 1901 tillsatta krigslagskommittén överföra till svensk militärrätt.-^ Gran I—III passim. -- Fleck 1870, 1873, 1875; Heissenberger; Herbst; Keller; Koppmann; Rudorff; Solms 1872, 1873. Cleinow; Dangelmaier 1884, 1887, 1893, 1896; Fuld; Hecker 1887, 1888; von Hoff; von Marek; Reinsdorff; von Richthofen; Pfister; Zenk. För Frankrikes del, se Dodu och Faueon. von Schorlemer: Offizierstand und Rechtspflege samt Zur Regelung des militärischen Strafverfahrens; det sistnämnda arbetet var en direkt uppgörelse med Fulds stora arbete Die Regelung des militärischen Strafverfahrens im Deutschen Reich. Motsv. franska förhållanden, se Faueon. 25 Nygren s. 33. Kihlberg s. 182 f. De franska doktrinarbeten Staaff med säkerhet tagit del av var André & Monis’, Projet de loi portant réglement du Code de justice militaire pour 1’armée de terre och Marsils Reforme de la justice militaire; båda utgavs 1901 och 1902 och har därför inte kunnat influera Staaffs reformförslag från 1901. Kunskap om Dreyfusaffären skaffade sig Staaff genom Reinach: Histoire de 1’affaire Dreyfus; sex band utgivna 1901—1904.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=