206 Den stora splittringen mellan de olika riksdagsgrupperna fick inte oväntat till följd att endast få konkreta resultat kunde uppnås mellan 1867 och 1875. 1867 förordade riksdagen en arméorganisation bestående av stambefäl, stamtrupp och beväring, vilket alltså innebar ett fjärmande från varje organisation på generell värnpliktsbas. 1867 och 1868 enades man om att begära utredning av de finansiella konsekvenserna av indelningsbördans lindring, avlösning eller avskrivning, 1872 avskaffades rätten för värnpliktig till friköp i fred och lejning i krig. Regeringarna De Geer och Adlercreutz liksom Första kammaren förhöll sig antingen passiva eller negativa till alla skattereformer ända till 1873, vilket tydligt märks i de propositioner om förändrad beväringsövning, som framlades vid 1869 och 1871 års riksdagar. I alla dessa försvarsförslag mötte visserligen en beredskap att avskaffa den indelta arméorganisationen men även en indirekt målsättning att inte avlasta de indelnings- och grundskattebelastade samhällsgrupperna. 1869 föreslogs beväringsövningen bli ökad från 30 till 60 dagar och vid 1871 års båda riksdagar till 90. I alla tre fallen måste de nya försvarsbördorna bäras av de värnpliktiga, medan de skatteprivilegierade fortfarande skulle få behålla sina förmåner. Alla förslagen avvisades av riksdagen.^^ 1873 nåddes en principiell överenskommelse mellan kamrarna, den s.k. »kompromissen», vilken i oklara ordalag uttalade sig för tillkomsten av en värnpliktsorganisation mot ersättning i form av viss årlig avskrivning av både indelningsbördor och grundskatter. Kompromissens grundidé hade måst formuleras oklart, vilket framkom på de vitala punkter, som gällde det proportionella förhållandet mellan befäl och kadersoldater i en ny försvarsorganisation; detta var helt avgörande för bestämningen av övningstidens längd. Inte heller gav kompromissen vid handen, hur befälet skulle anskaffas, vilket kunde ske tvångsvis genom lottning och utskrivning eller frivilligt genomvärvning till marknadsmässiga löner. 1873 års kompromiss kunde därför föranleda två vitt skilda försvarspolitiska tolkningar: antingen en utomordentlig skärpning av beväringsövningens längd eller en kraftig ökning av lönekostnaderna och därmed försvarsutgifterna som helhet.^® Regeringen Carleson valde vid uppfyllandet av kompromissens önskemål att öka övningstiden och föreläde därför 1875 års riksdag ett härordningsPosses egentliga avsikter »mycket, mycket mer än jag kan säga», J. Mankell t riksdagsman S. Nilsson I österslöf 14.11.1871, LUB. Ett konkret försök att binda samman grundskatteavskrivning och indelningsbördans avveckling gjordes först I december 1872 av greve Gösta Posse, som ledde lantmannafilialen i FK, se Hultqvist 1955 s. 319. Om jordförhållandena, se Thomson passim och Hultqvist 1955 s. 17 ff. Hultqvist 1955 s. 173 ff., 202 ff., 270 ff., 294 ff. Hultqvist 1955 s. 318 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=