204 samhällsklasser, eller som en fråga om båda dessa frågeställningar i förening. Försvarets kostnader vilade på jordbruksfastigheterna i riket, fördelades med stora variationer efter fastigheternas mantal och jordnatur och utgick dels som grundskatter dels som indelningsbörda i form av rustnings- och roteringsbesvär. Grundskatterna hade ursprungligen varit en pålaga motsvarande adelns rusttjänst. Sedan rusttjänstbördan emellertid i praktiken bortfallit eller ersatts av en avgift, som inte motsvarade den forna rusttjänstens verkliga tyngd, kom frälsejord att åtnjuta partiell grundskattefrihet (»allmänt frälse») eller totalt bortfall av grundskatter (»ypperligt frälse»). Skattejord och allmän frälsejord trycktes ungefär lika av indelningsbördor, medan ypperligt frälse i stort undgick även dessa pålagor. Mellan skattejorden i olika landsdelar fanns betydande skillnader. Indelningsbördan tyngde i allmänhet hårdare än grundskatterna i Skåne, medan motsatsen var fallet i Norrland, Mälarlandskapen, Östergötland och Halland. En försvarsreform, som endast syftade till att avlyfta den ena av de två jordskatterna, skulle därför verka orättvist. Försvarsupprustningarna kopplades därigenom hårt samman med frågan om en samtidig och för alla skattedragande parter rättvis förändring av grundskatte- och indelningsväsendet: utan en för alla parter likvärdig och rättvis avskrivning av jordskatter och indelningsverk, ingen ändring av försvarsorganisationen. För en sentida läsare kan dessa ekonomiska överväganden framstå som strider om obetydligheter, men så uppfattades inte saken av de agerande själva. Statsverksamheten betraktades i motsats till vår tids synsätt allmänt utifrån principen om minsta möjliga inblandning från det allmännas sida i den privata självbestämmanderätten. Denna rätt var de politiskt representerade beredda att värna. Varje skatteomfördelning eller värnpliktsutsträckning innebar alltid en negativ rubbning i någon grupps rättigheter, vilket fick till följd, att varje skatteomläggning eller ökning av värnpliktsövningen vållade strid med en kraft och obeveklighet, som kan verka främmande för var och en sominte fattat stridsfrågornas principiella innebörd. Inom Första kammaren var inslaget av ägare till allmän eller ypperlig frälsejord mycket stort. Dessa jordägare ägde liksom kammarens ämbetsmän och bolagsintressenter ett självklart intresse av att behålla de befintliga jordbördorna, eftersom uteblivna indelnings- och grundskatteprestationer måste ersättas med andra bevillningar, vilka skulle träffa dessa välsituerade grupper hårdast. Samma intresse förenade inte oväntat även Andra kammarens ministeriella parti, vars stadsrepresentanter antingen helt saknade jordinnehav eller ägde lågskattande frälsejord. De nyliberala intog i viss mån en särställning. Deras försvarsuppfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=