203 dels- och Sjöfartstidning under ledning av Rudolf Wall resp. S. A. Hedlund, trädde nu till som stöd för lantmannapolitiken. Slutsatsen av denna kortfattade partianalys utmynnar således i att regering. Första kammaren och det ministeriella partiet i Andra kammaren varit benägna att behålla det befintliga krigsdomstolsväsendet medan lantmän och nyliberaler eftersträvat att avskaffa det. Hur skulle dessa grupper ha ställt sig till frågan om förändring av den materiella militärstraffrätten? Svaret på den frågan sammanhänger helt med den attityd de intog till försvarspolitiken i hela dess vidd. 2. De^ försvarspolitiska komplexet Den svenska krigsmakten utmärktes under 1860- och 1870-talen av en påtaglig materiell och personell svaghet. Bristen på materiel var stor men nyanskaffningarna var antingen undermåliga eller otillräckliga. Befälet var militärtekniskt dåligt utbildat. All värnpliktsövning var förlagd till sommaren, vilket uteslöt all vinterträning. Beväringsutbildningens 30 övningsdagar var otillräckliga för att skapa fältmässigt användbara beväringsförband. Utbildningen överbetonade formella exercisdetaljer och paradmässiga krav. De indelta och värvade förbanden var därför, trots sin ringa numerär, krigsmaktens ryggrad. Anpassningen till moderna krigserfarenheter var dålig. Flottans och sjöbefästningarnas tillstånd var knappast mindre miserabelt än lantförsvarets. En förbättring av försvarsorganisationen skulle emellertid kräva både ökade personliga värnpllktsbördor och stora anslag till förbättrad övning, krigsmateriel och fartygsbyggen.^^ De stora kontinentala krigen under 1860- och 1870-talen ökade egendomllgt nog inte den allmänna försvarsviljan i större utsträckning. Ännu vid 1870-talets slut ansågs Sverige allmänt kunna undgå att dras in i krig, förutsatt att landets utrikespolitik fördes strikt neutralt och utan aktivistiska avvikelser. Trots denna fredsoptlmlsm blev försvarsfrågan en av de stora frågeställningarna i svensk inrikespolitik fram till 1880-talets mitt. Men försvarsdebatten komi ytterst liten grad att röra försvarets personella och tekniska förbättring.^- Försvarsfrågan kunde nämligen ses som tre helt skilda problem: antingen som en fråga om enbart personella och tekniska förändringar, eller enbart som en fråga om ändringar i försvarsbördornas sociala fördelning på olika Jmf. c!cn försvarspolitik som skisserades av DN 11.1 —12.3, 7.4.1868 samt av GHT 28.1, 29.1.1867, 21—24.7, 27.8.1868. Om pressens politiska färg, se Thermaenius 1928 s. 254. Jmf. även C. Ifvarsson t riksdagsman N. Persson i Runtorp 25.5.1871, LUB. Hultqvist 1955 s. 17 ff. Hultqvist 1955 s. 26 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=