198 men antalet jordbruksarbetare med nästan 12 Vo av totala antalet yrkesverksamma. Samtidigt ökade kategorin övriga arbetare sin andel av de yrkesverksamma från 21,3 Vo till hela 32,7 Vo. Andelen övriga företagare ökades med nästan 2 Vo, andelen yrkesverksamma med akademisk utbildning låg konstant vid mindre än 1 Vo medan tjänstemannakaderns andel ökades från 3,1 till 5,3 Vo, dvs. i det närmaste en fördubbling. Den stora sociala omtransformeringen skedde således inom och mellan arbetarklasserna; strömmen från jordbruket gick till stor del till industri- och hantverksyrken och denna transformationsprocess verkade starkast under periodens sista decennium. En social förändring av denna omfattning leder förr eller senare till politiska konsekvenser. Det var i fråga omAndra kammarens sammansättning dessa blev uppenbara. Även andrakammarvalen omgavs fr.o.m. 1867 av censusbestämmelser, som trots sina i jämförelse med kammarens valregler mindrerigorösa karaktär utestängde ungefär 90 Vo av befolkningen från rösträtt. Andra kammaren komhärigenom att rekryteras från en ekonomiskt kvalificerad minoritet bland rikets befolkning, men dess sammansättning bestämdes av andra ekonomiska och sociala intressen än Första kammarens. De högre tjänstemännens andel pendlade mellan ungefär en fjärdedel och en femtedel, företrädarna för handel, samfärdsel och industri mellan en femtedel och en sjättedel av kammarens totala antal ledamöter; för dessa två grupper gick utvecklingen mot minskad representation i kammaren. Kammarens huvudmassa utgjordes av landsbygdsföreträdare och jordbrukare, vilkas kammarandel underskred 50®/o först efter sekelskiftet. Sett i förhållande till landets totala yrkesfördelning innebar detta att jordbruksintresset var underrepresenterat. Andra kammaren saknade medkammarens socioekonomiska homogenitet. Den politiska gränslinjen i svensk riksdagspolitik fram till sekelskiftet gick inte mellan kamrarna utan inomAndra kammaren mellan dess landsbygdsintressenter och fåtaliga stadsrepresentanter å ena sidan och ett block a.v högre ämbetsmän och välbeställda stads- och landsbygdsföreträdare å den andra. Det var den förra gruppen, som satte sin prägel på kammaren och dikterade dess politik. Utvecklingen var i stort sett stationär fram till 1890-talet, men efter 1890 inträffade inom kammaren samma transformationsprocess somredan blivit manifest i samhället i stort. Kammarens majoritetsskikt breddades genom att allt fler industriarbetare lyckades höja sig över rösträttsstrecket och därigenom blev i stånd att påverka kammarens struktur och därmed dess politik. Under 1890-talet inkom ett antal nya samhällskategorier (folkskollärare, advokater och publicister) av en ganska radikal läggning. Redan före sekelskiftet fanns ett klart urskiljbart vänsterblock bestående av moderatliberaler, radikaler och den första soclaldemokraten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=