185 de tolv anförda fallen berörde kontroll- och rättssäkerhetsfrågor av det slag, som50 år senare skulle göras till en huvuduppgift för den civile jurist, som beklädde militieombudsmannens ämbete: missbruk av förmånsrätt och disciplinär straffmyndighet, underlydandes klagan över nyssnämnda missbruk, vanvård av krigsmans tillhörigheter och utrustning, tillgrepp av kronans medel, fel i vård av trupps underhåll och hantering, otillbörligt utnyttjande av manskap till förmäns enskilda nytta, osannfärdig rapportering till underlydandes skada, befälhavares försök att dölja materiella brister, rekrytering genom falska förespeglingar, olagligt avskedande av underlydande, befäls tagande utan rättighet därtill samt tvister om byte till lands och uppbringningar till sjöss.^® över det av kommitterade förordade förslaget avgav Högsta domstolen senare ett enhälligt yttrande, vilket endast utmynnade i några redaktionella förändringar men helt förbigick den viktiga principfrågan om Krigshovrättens indragning.^* Den 11 juni 1868 promulgerades Kungl. förordningen ang. krigsdomstolar och rättegången därstädes. Denna rättegångslag tillkom som övriga 1868 års krigslagar med hjälp av det kungliga krigslagstiftningsprerogativet; riksdagen utövade således inget inflytande över lagverkets utforming. Treinstanssystemet fastslogs på nytt. Endast två viktigare processuella nyheter är här värda att nämna. För det första hade antalet militära ledamöter i krigsrätt reducerats till fyra. För det andra hade den äldre principen om krigsdomstols behörighet i allmänhet genomgått en viktig förändring. Krigsdomstolarnas kompetens att handlägga alla brott, vilka i fredstid begicks inom garnison eller på trupps vistelseort, hade fått vika för en striktare saklig princip: krigsdomstols verksamhet skulle förbehållas rent militära brott, dvs. först och främst de förbrytelser som uppräknats i SLK. MRO inskränkte därför krigsdomstolarnas behörighet men underströk samtidigt deras karaktär av specialdomstolar för uteslutande militära och militärt kvalificerade brott.'*- 4. Krigsfiskalsko/iiroll pä avskrivning Även krigsfiskalsämbetet berördes ingående av 1868 års krigslagsreformer. Ämbetets tidigare formellt vittomfattande uppgifter, som hade uppväckt så mycken gensägelse inom 1822 års krigslagskommitté, inskränktes nu till endast tre: att föra talan i alla mål, som tillhörde Krigshovrättens omedel- ^ Förslag till Rättegångslag för Krigsmagten, 1867, s. 44 ff. HD:s lagprot. 15.11.1867, RA. Förslag till Rättegångslag för Krigsmagten, 1867, s. 23 ff.; MRO 18 §. Om förhållandet mellan allmän och krigsdomstols kompetens vid sammanfall av militärt och civilt brott, se Wallcnstéen 1870 s. 250 f., Antell 1896 s. 140.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=