161 Av hänsyn till de bestraffades timliga välfärd och framtida återanpassning önskade Lefrén emellertid avskaffa prygelexekutionens offentlighet, ty så länge den felande inte var helt förhärdad, önskade han att förmän och kamrater skulle glömma bort att han straffats. Denna känsla ansåg Lefrén naturlig och skadlig att förkväva; den hängde ju samman med den nyttiga och riktiga föreställningen om det faderliga förhållande, i vilket chefen stod till soldaten och som borde stärkas, inte försvagas. »Ingen öm fader offentliggör sina barns förseelser. Han bestraffar dem och sedan han har funnit att bättring ägt rum, är hans högsta glädje att kunna inom familjen högt yttra denna lyckliga erfarenhet». Thyseliuskommittén, som uppgjorde två förslag till ordningsstadga,^^ förespråkade som allmänt riktmärke en allmänt ökad användning av extrajudiciella förfaranden. En fortskridande humanisering av militärstraffrätten ansåg utredarna möjliggöra handläggning av ett ökat antal brott, vilka tidigare klassificerats som judiciella kriminalsaker, som extrajudiciella ordningsmål. Utredarna avvisade emellertid prygelstraffets avskaffande, eftersom de extrajudiciella straffbesluten fordrade omedelbar straffverkställighet. För krigslydnadens skull var det av vikt att bestraffningsbesluten inte stannade på papperet utan i verkligheten alltid gick i fullbordan; på många håll saknades ju fortfarande de speciella militärarrester som behövdes för att exekvera militärbestraffningar av så hastande karaktär som de extrajudiciella påföljderna.-^ I kommitténs tankegångar finns knappast någon större reformentusiasm. Utredarna uttalade sig visserligen positivt för behovet av att skapa en J. P. Lefrén t Oscar I 1.10.1847, BFA. Förvaras i Krigslagskommittén 1856, RA. “ 1856 års krigslagskommittés betänkande 4.5.1857, KJD 28.2.1908, RA och StPJD 29.3.1859, RA.; »Den extrajudiciella bestraffningen betraktas ej nu och bör ej heller, så vitt den skall uppfylla sitt ändamål, betraktas såsom något kränkande eller vanhederligt straff, utan endast såsom en tillrättavisning för mindre felsteg, vilka ej kunna hänföras till egentliga lagbrott. Den är av liknande beskaffenhet med den aga en familjefader kan finna sig föranlåten tilldela sina barn och tjänare. Genom dess verkställande på samma ställe och på enahanda sätt, som verkliga brottslingar bestraffas för svårare överträdelser av Samhällets lagar, samt den offentlighet densamma därigenom erhölle, skulle den lätt förlora denna sin karaktär och i [allmänna] uppfattningen förväxlas med de straff, som för grövre brott ådömas. En extrajudiciell bestraffning, som ofta måste ifrågakomma för ringa förseelser, kunde därigenom bliva ansedd hård och orättvis, på samma gång det vore att befara, att till följd av det lika straffsättet, avskyn för verkliga lagöverträdelser förminskades; och säkert skulle, vid sådant förhållande, mången befälhavare hellre till men för krigstukten lämna en begången förseelse onäpst, än han befordrade den felande till en bestraffning, av vilken han fruktade sådana följder, som har blivit antydda». I koncentrerad form definierar detta citat principskillnaden mellan allmänt fängelse och militärarrest, alla yttre likheter dem emellan till trots. 11 Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=