101 dels avskräcka den potentielle brottslingen från att vilja realisera den brottsliga avsikten till fullbordad gärning, dels bryta, omforma och förbättra den redan utbildade brottsliga viljan. Som alternativ till de många förkastade straffarterna framhöll Lagkommittén frihetsstraff, eftersom ett sådant med hänsyn till människans förnuftiga natur bäst svarade mot bestraffningens ändamål att både avskräcka och förbättra.^^ Avskräckningseffekten uppnåddes om brottslingen berövades friheten, förbättringen genom att fången i fängelset tuktades till laglydnad, aktning för andras rättigheter, arbetsamhet och ordnat levnadssätt, eller, med andra ord, genom att fången gavs den uppfostran han dittills saknat. Man skulle därvid förfara med honom »efter enahanda grunder, som för uppfostring i allmänhet äro gällande». För unga brottslingar, »vilkas straffbara gärningar i allmänhet härledas från bristande undervisning, vanvårdad uppfostran och elaka efterdömen, fordras en egen behandling» Därmed var Lagkommittén framme vid att formulera en andra grundprincip: brottslingarna måste vid ankomsten till fängelset indelas i klasser som tog hänsyn till brottslingens kriminalitetsgrad m.m. Avsikten bakom klassidén var givetvis att anpassa bestraffningen efter fångarnas individuella behov och förutsättningar.-^ Vilka korrektionsmedel ägde då fängelsets styrelse och personal för att upprätthålla ordning och lydnad. För Lagkommittén var givetvis affliktiva straff som spö- och risslitning uteslutna. Däremot uttalade kommittén sitt gillande av förvaring av fånge under absolut enslighet i enrumunder en tid av högst 28 dagar. »Själva arbetet, fastän mödosamt, skall bliva för honom önskvärt, emedan han därigenom åter kommer i sällskap med andra, och brist på sysselsättning, förenad med saknad av andra förströelser, alltid medförer en plågsam känsla.» Denna inneslutning skulle emellertid kunna skärpas genom förvaring av fången i mörkt rumunder högst fjorton dagar, varvid ytterligare straffintensitet vore möjlig genom kostinskränkning 1 formav vatten och bröd varannan dag. Förslag till Allmän Criminallag 1832 s. 11 ff. Förslag till Allmän Criminallag 1832 s. 12. Ett förslag i denna riktning skisserades redan 1826 av chefen för Styrelsen över fängelserna och arbetsinrättningarna i riket, C. A. Löwenhielm. Löwenhlelm hävdade att det vanligtvis fanns ett samband mellan försummad uppfostran under barnaåren och senare manifesterad kriminalitet hos en brottsling. Ingen föll i brott förrän vilja och vanor fördärvats. Löwenhielm föreslog därför att förebyggande åtgärder skulle sättas in mycket tidigt för att förhindra den farliga utvecklingen i tid. De halvreligiösa, halvadministrativa kyrkoråden borde enligt Löwenhielms mening kunna ombildas »till en faderlig ordningsdomstol, en slags Correctlonell prövningsrätt, som faderligen varnar och rättar, innan Lagen vidtages». Löwenhielm s. 10 ff. T. Eriksson s. 222. Wieselgren s. 355. Förslag till Allmän Criminallag 1832 s. 12. Förslag till Allmän Criminallag 1832 s. 13. 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=