88 föreligger här ett spår av ett äldre belopp för den personliga rätten. Att fullrättsboten av gammalt utgått åtminstone för handrån synes på grund av gärningens natur ej osannolikt.^®® Ett ytterligare stöd för ett sådant antagande torde kunna hämtas därur, att den isländska rätten sammanför handrån med vissa gärningar, som redan i äldre norsk rätt med säkerhet äro fullréttisverk, till den grupp av fyra svårare »angrepp» {hlaup, frumhlaup), sommedföra fredlöshet.^®® Med handrån jämnställes i landslagen med avseende å bötespåföljder att spärra allfarväg för annan {rcena pi6dgotu).^^~ I samband med bestämmelsen om handrån står sannolikt den stegring från gfundarbot till fullrätt, som enligt landslagen inträder vid borttagande och förstörande av annans skeppstillbehör eller fiskeredskap under sillfiske för den händelse gärningen sker i ägarens närvaro. Som ärekränkningar mot den dödes arvingar behandlas vissa förgripelser å annans gravplats och där begravet lik, vilka i östnorska kyrkorättsliga källor beläggas med böter tillhörande den personliga rättens system. Eidsivatingslagen omtalar sålunda det fall att man olovandes nedgräver främmande lik i annans grav {legr a^ttarhaugr); gärningen medför skyldighet att till arvingarna gälda en bot, som i stadgandets ena redaktion kallas laga réttr ^®® i den andra qfundarréttr}'^^ Såsom förut framhållits torde härmed 108 Så Brandt om rån i allmänhet Ford. 2, s. 20. Se nedan Se ovan n. 103. 108 L VII 50 (NGL, 2, s. 136): Ef men takazt firir meö ofund. Standa skolu sokner aller i silldfiski. — — — Nu er menn takazt firir arar eÖa piliur eSa ausker eÖa annan reida eÖa fiskigagn oc spillir huer firir adrum. bcete sem .vj. skynsamir menn meta oc ofundar bot a ofan eptir laga dome. En ef gerir eitt huert pxtta sua at eigande er hia. bcete fullrette eiganda eptir .vj. skynsamra manna dome logliga til nefndum oc scada sem .vj. skynsamir menn meta oc konungi halfa mork silfrs. Brandt Ford. 2, s. 110 f. ‘09 E I 50 (NGL, 1, s. 391): sua skal menn niör grafa at anncr grafe xigi up. median liSum loder saman. oc fylgir holld eda har En ef up er grafet. pa liggia uid aurar .vi. En sua skal niÖr grafa. at alen se hxill iardar firi. ouan kistu. En ef skxmra gratfr nidr. pa liggia uid aurar .vi. En angi a at grafa i annars legr. nema hann uili sxckiaz at laga rette uid arfingia hins dauda. En ef madr txckr mannz bxin oc kastar or kirkiu garde, pa er han sxckr uid biscup .vi. aurum. Ofundarréttr förekommer i övrigt endast på ett ställe i landslagen L VII 37 (NGL 2, s. 126): Nu er einn sokn a allum ofundar rette pessom. I det föregående omtalas i två fall gfundarbot, varmed säkerligen menas Frostatingslagens gfundarbot, då beloppet i det ena fallet i vissa handskrifter angives till 6 öre; hoten delas i detta fall undantagsvis mellan konung och målsägande. För ett före dessa omtalat fall föreskrives en bot av en mark silver delad mellan konung och målsägande. Det är möjligt, att denna bot är en till tredjedelen nedsatt tremarksbot, identisk med den treskiftande tremarksbot, som i en gammal östnorsk rättskälla, sannolikt tillhörande Borgartingslagens och Eidsivatingslagens gemensamma rätt (NGL, 2, s. 523; jfr S. Tunberg, Studier 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=