85 seende med fördärvande eller nedslaktande av tre eller flera nötkreatur, i det att anklagelsen i båda fallen skall motbevisas med sexmannaed.®® Måhända vågar man därför, med hänsyn till det regelbundna förhållande, som i allmänhet råder i den fornnordiska rätten mellan bevisningsskyldighet och straffrättslig påföljd, förmoda, att de båda gärningarna även straffrättsligt ansetts likvärdiga och att således även för häst till målsäganden erlagts fullrättsbot, ehuru i så fall säkerligen endast en, eftersom här endast en handling {spell eller hggg) förelåg. Möjligen gäller detsamma om andra skadegörelser, vid vilka sexmannaed föreskrives: brännande av annan tillhörigt skeppsskjul och sexårat eller större skepp, sönderbrytande eller sönderhuggande av sådant skepp, brännande av annans höstack utom inägohägnad.^® pa mcnn med pvi bui oc lata pcir. pa seal höföingi giallda .xl. merer en häsctc hverr .iij. merer. En ef peir standa fyrer. pd ero peir aller utlager. hvdrt sem verdr vcitt. oe sdr peirra ogilld. En hiner aller helger er til scekia oe sär peirra öll gild. Ordet högg i F IV 62 bör enligt min mening förstås i samband med det föregående spell d fénadi hans och alltså översättas i anslutning till den hos verbet huggva ofta förekommande betydelsen ’nedslakta’ (t.ex. G 303, NGL, 1, s. 994, s. 13; F VII 23, NGL, 1, s. 203, XV 10, NGL, 1, s. 255, NGL, 2, s. 523, L III 13, NGL, 2, s. 44), vartill ansluta sig sammansättningarna buhpgg (F VII 23; NGL, 2, s. 523) och strandhpgg (L VII 14, NGL, 2, s. 158; Bl III 14, NGL, 2, s. 208). Straffbart btihpgg inträder för ledungsbesättning som vid proviantbrist å hemfärd är berättigad att hos kustbönderna tvångsvis mot stadgad ersättning nedslakta tvä nöt, så snart för samma bonde nedslaktas tre eller flera (Jfr G 303, L III 13, Bl II 14). F XV 10 (NGL, 1, s. 255): .iiij. settareidr. Sd er hinn .iiij. settareidr. ef rossi verdr spillt merer verdu [^verda — c] eda betra. eda er pat höggvit. eda naiitiim .iij. eugilldnm verdr spillt eda höggvit. eda primr fleira. ®® F XV 11, 13. (NGL, 1, s. 256). Ovannämnda förstörelser med eld synas ha bedömts icke som mordbrand utan som spellvirki (Br.\ndt, Forcla:sningcr, 2, s. 115). Sexmannaed stadgas även vid anklagelse för att sid tipp fyrir manni .v. mrela sdd eda .v. meira\ påföljden är fredlöshet eller skadestånd efter värdering. Huruvida här fråga om skadegörelse å spannmål eller olovlig inbärgning av växande gröda, synes något ovisst. Att fullrättsbot utgått, vid sidan av skadeståndet synes i vilketdera fallet som helst ej sannolikt. Brandt antager (2, s. 116) att nedbrännande av annans fäbod {sel) eller Hknande ekonomisk anläggning eller upplag {torfvirki [möjl. urspr. tiömvirki], vedibudir, andvirki hvatki sem er) å allmänning medfört utom femtonmarksbot till konungen och skadestånd till ägaren även fullrättsbot till denne. För denna åsikt åberopas formuleringen oe boete po spellvirki hinum er dtti (F XIV 8 NGL, 1, s. 251). Slutsatsen vilar på förutsättningarna, att i Frostatingslagen för begreppet spellvirki generellt gäller samma värdegräns som i Gulatingslagen och att i Frostatingslagen såsom i Gulatingslagen sannolikt är fallet, spellvirki generellt är belagt med fullrättsbot. Ingendera av dessa förutsättningar är bevislig. I Landslagen (L VII 62), vars stadgande uppenbart vilar på Frostatingslagens (NGL, 2, s. 145) är den offentliga boten för ifrågavarande skadegörelse nedsatt till tre marker; heter det om boten till ägaren: boete peim eptir laga dome er anduirki atte. I två handskrifter talas om sexöresbot, i den ena med tilllägget i otiandar bot. Två andra handskrifter ha ok ofundarbot e. lagadome eller i ofundarbot. Mycket möjligt är att redan i Frostatingsrätten för detta fall gällt ofundar-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=