83 Likaså synes det rimligt, att ett fullrättsanspråk av detta slag för målsäganden uppkommit genom svårare skadegörelser å lösöre redan under det skede, då dessa följdes av fredlöshet. Som exempel på spellvirki anföres i Gulatingslagen skadegörelser å häst och å skepp.^^ Man har ansett, att jämväl dråp å träl enligt nämnda lag skulle bedömts enligt reglerna för spellvirki.^- Då träl otvivelaktigt hänfördes till lösöre och hans värde säkerligen normalt översteg det belopp, från och med vilket skadegörelse å lösöre föll in under begreppet spellvirki, synes detta i och för sig rimligt. Anmärkningsvärt är emellertid, att Gulatingslagens stadgande omdråp å träl uteslutande talar om skadestånd efter verkställd värdering,^^ medan däremot det allmänna stadgandet om spellvirki, såsom förut framhållits, för anklagad, som nekar och brister i edsbevisning, fastställer fredlöshet. Vill man hänföra dråp å träl till spellvirki, måste man därför antaga, att stadgandet om nämnda specialfall av detta brott tillkommit sedan spellvirki under alla omständigheter övergått till ren bötessak. Endast under denna förutsättning äger man också rätt till det utan direkt stöd i lagtexten gjorda antagandet att för dråp å träl vid sidan av skadeståndet full personlig rätt utgått till ägaren. Klarare ligga förhållandena med avseende å detta slags förgripelse å främmande egendomi Frostatingslagen. För avsiktligt fördärvande av annans häst, då värdet utgår till minst en räknad mark, stadgar Frostatingslagen fredlöshet i händelse av nekande och bristande edsbevisning å svarandens sida; i händelse av vidgående omtalas däremot uttryckligt endast skadestånd.®^ Den värdegräns, som här antydes mellan svårare och lindrigare skadegörelse, kan vara identisk med den i Gulatingslagens stadgande om spellvirki angivna, förutsatt att med »halv mark» i detta menas vägt silver.®“ Att vid sidan av skadeståndet en tilläggsbot utgått även enligt Frostatingslagen, torde vara säkert, då denna lag för vissa särskilda partiella skadegörelser å annans häst, jämte gäldande av djurets hela värde stadgar qftindarbot.^^ Fråga är nu, om det G 96 (NGL, 1, s. 46). ®- Brandt, Foreljesninger, 2, s. 75, IIS f. ** G 182 (NGL, 1, s. 67): Nu drepr maör pra:l annars mannz. pa seal hann beeta aptr. sem menn meta nceetan hann. «4 p V 21 (NGL, 1, s. 181): Ef md<Sr spillir rosse manns. En sd madr er hann spiller rossi manns. pat er merkr er vert talinnar edr betr meÖ heipt oc hdÖung. oc verSr hann sannr at pvi mdli. sd er utlagr oc allt pat er hann d nema iörS hans. nema hann biodi hinum verd fyrir oc gangi vid vervi sinu. en ef hann nei kvedr vid. pd er settar eidr. en ef eidr fellz pd er hann utlagr. en po seal ross aptr boeta at vada verc verdi. Om värdeförhållandet mellan mark (eyrir) talin{n) och mark (eyrir) vegin{n) el. silfrmetin{n) på de äldre lagarnas tid se E. Hertzberg i NGL, 5, s. 165, 436, s.v. eyrir och mark. ®® F X 46 (NGL, 1, s. 228). Se ovan s. 25, n. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=