82 fullrättsbot och betecknar ej heller den ur femtonmarksboten utgående uttryckligt som den andra. Tänkbart är att det frivilliga erbjudandet om 15-marksboten här utesluter målsägandens anspråk på en vid sidan av femtonmarksboten utgående fullrättsbot, därest icke denna före erbjudandet hunnit tvångsvis uttagas ur det förbrutna lösöret. En tolkning, som med stöd av analogien i Gulatingslagen antager två särskilda fullrätter till den förnärmade, torde visserligen även vara möjlig, men tydligt är, att en dylik tolkning, som innebär, att den ena lagens framställning utfylles genom den andras, icke kan bliva fullt bindande. Om alltså Frostatingslagens stadgande i vissa avseenden är öppet för olika uppfattningar, är det i varje fall säkert, att detta stadgande tillförsäkrar den förnärmade hans personliga rätt oberoende av om fredlösheten avlöses eller icke. Och även i Gulatingslagen har sannolikt den första fullrättsbot, som före fridköpet skall erläggas till målsäganden, sin förutsättning i dennes anspråk att eventuellt i samband med fullbordad exekution utfå sin personliga rätt. Det visar sig alltså att vid de handgripliga förnärmelser direkt mot person, om vilka dessa stadganden handla, fredlöshet och fullrättsanspråk icke utesluta varandra utan att det senare vid den förras inträdande blivit tillfredsställt i exekutiv väg. Regeln har icke varit begränsad till nyssnämnda slag av förnärmelser. Även för muntliga ärekränkningar har, då fredlöshet inträtt som deras rättsliga påföljd, fullrätten utgått ur den fredlöses förbrutna egendom. Detta framgår med full tydlighet av ett till Frostatingsrätten hörande stadgande, som i sin fullständiga form endast är känt ur den för Island avsedda bearbetningen Håkonarbok eller Jårnsiöa. Stadgandet gäller diktning om annan, vilket ursprungligen behandlades som straffrättsligt likvärdigt med grov ärekränkning, så snart det skedde utan föremålets tillåtelse, vare sig kvädet innehölle lov eller tadel, medan det enligt Håkonarbok så bedömdes endast i händelse av uppenbart skymfande innebörd.®® Ytterligare bekräftelse föreligger i vissa stadganden rörande ärekränkning i Bjarkeyarrätten.®® Beteckningen »fullrättsord» torde redan med hänsyn till den nu berörda regeln kunnat äga en tillräcklig förklaring. F V 26 (NGL, 2, s. 505): Vm scaldscap ef matirr yrkir um mann lof eSa lost. En um mann lof eÖa lost fiordong visu eda mjeira. nema hinn vili s ; um mann pat er monnom virdiz til 89 ef maT>r yrkir Hk 38 (NGL, 1, s. 273) Nu ef ma^r yrker nitSs et^a haifungar fiori^ung viso eda lengra. pa skal hinn kuedia pings oc kueda a pinge. en hinn farez undan meö lyritar aiSi. eda fare utlcegr. oc huerr penningr fiar hans nema iari^er. take hann fyrst ratt sinn af pui fe. en konongs umbo<5smaSr se fire pui er auk er. Bj 33 (NGL, 1, s. 311): Um fiölmali. pat eru fiölmali ef ma5r kallar mann ragan ok nefnir hann d nafn. pä er sä utlagr ok hverr peningr fiär hans. hann skal taka fullan rett sinn fyrst er viÖ var mxllt. en konungr ok bcearmenn pat auk er. Se vidare Bj 35 (NGL, 1, s. 311), 91 (NGL, 1, s. 320), 93, 94 (NGL, 1, s. 321).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=