78 av faktum. Ehuru här talas om en vid olika förbrytelser olika stor »fullrätt», torde det med hänsyn till »fullrättens» belopp i övriga norska lagar vara sannolikt, att sexmarksboten för den egentliga våldtäktshandlingen utgör dubbel personlig rätt i vanlig mening. Härför talar även att den »rätt», som gift hustru enligt Borgartingslagen äger taga för vissa kränkningar från den äkta mannens sida, uppgår till tre marker ävensom bötesbeloppen i ett lägersmålsstadgande i samma lag, som skall anföras i samband med andra bestämmelser omfullrättsböter vid lägersmål. Ovisst är, huruvida vid våldtäkt kvinnans äkta man, fästeman och giftoman ägde för sin del kräva fullrättsbot; ehuru våldtäktsstadgandena ej innehålla något uttryckligt härom, synes det emellertid sannolikt, att reglerna för manliga närståendes rättsanspråk vid vanligt lägersmål äga tillämplighet även på våldtäkt. Det kan måhända ifrågasättas, om icke den dubbla fullrättsboten till den våldtagna, som föreskrives i Gulatingslagen och Borgartingslagen utgöres dels av hennes egen personliga rätt, dels av vederbörande manlige rättsinnehavares. Man finge då en förklaring till att Bjarkeyarrätten endast synes stadga enkel personlig rätt till kvinnan, i det att under nyssnämnda förutsättning den manlige rättsinnehavarens anspråk skulle i denna lag stillatigande förutsättas. En omständighet som synes visa i samma riktning, är Borgartingslagens dubbla fullrättsbot för misshandel genom slag, som i samband med våldtäkten tillfogas kvinnan; då för den egentliga våldtäktshandlingen {hidlegr) bötas särskilt, synes den höga misshandelsboten svårförklarlig, om det ej finge antagas att den uppkommit genom inberäkning av den fullrättsbot, som vid misshandel av kvinna genom slag åtminstone enligt andra norska lagar tillfaller hennes målsman. Med riktigheten av denna förmodan om målsmannens fullrättsanspråk vid våldtäkt må emellertid förhållas sig huru som helst — tydligt torde i alla händelser vara, att den fornnorska rättens fullrättsböter för lägrande av fri kvinna erbjuda en slående parallell till Skånelagens och de svenska lagarnas bokkaböter i dylika fall. Vid förgripelser å kvinnor tillfalla fullrättsböterna i åtskilliga fall deras målsmän.^® Fall förekomma emellertid då kvinnan själv för henne tillfogad kränkning har anspråk på böter, tillhörande den personliga rättens system. Vid vanliga slag är detta enligt Frostatingslagen förhållandet med B II 8 (NGL, 1, s. 356): Huorso marga rette kona a at taka a ser. Nv ef madr radr [sannolikt o: rxner, se Hertzberg i NGL 5, s. 504, s.v. kono sina aigna lyclsim eda lasom. pa er han sxkr .iij. morkum. Sua ok ef han ta:kr kono adra ok heggr i hia ser. stetr hena innan hus ser eda henni. pat h<ieitir aren alia, pat hit .ii], ef madr radr kono sinni med home eda nefa a olback pa er han sackr .ii], morkum firir huart petta. Nu er hon takr .ii], rette a pui male ok gerir han til hins fiorda. gere huart er hon vil at skiliaz vid han eda hafe sua gort. Se nedan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=