71 underhåll (gialda vdnhagin). Med »sårar» torde i sistnämnda bestämmelse åsyftas det fall, att trälens vanförhet är följden av honom tillfogat sår; det synes nämligen föga rimligt, att varje sår, även det obetydligaste, skulle medföra skyldighet att ersätta trälen till fulla värdet. Tydligt är i varje fall, att sårande av träl endast omtalas i samband med bestämmelser om skadestånd, likartat med det som för dråp å annans träl, vilket är belagt med landsförvisning, skall utgå ur gärningsmannens förbrutna egendom.®^ De öresböter, som omtalas endast i samband med trälen tillfogat slag {ovxnishqgg) och som därest detta slag ledde till vanförhet, sannolikt skolat gäldas jämte för detta fall föreskrivet skadestånd, äga sannolikt nära samband med fullrättsboten. Man finner nämligen, att de sex öre, som skola gäldas till ägaren, förhålla sig till den isländska fullrättsbotens belopp, 48 Iqgaurar,^^ alldeles som den bot, vilken enligt norsk rätt skall erläggas vid samma slags våld mot någon av en persons bästa trälar, pionn eller bryti', även denna bot utgör, såsom förut omtalats, regelbundet en åttondedel av vederbörande ägares personliga rätt.®^ En diskrepans föreligger visserligen, men denna torde kunna förklaras så, att antingen på Island en utsträckning av den högre boten till samtliga trälar ägt rum eller att i Norge en differentiering skett, varigenom boten blivit nedsatt för ringare trälar. Även de tre öre, som skola gäldas till trälen själv kunna möjligen sammanställas med ett institut i norsk rätt. Frostatingslagen stadgar nämligen, att konungens drmadr skall taga hälften mindre rätt än hgldr, alltså tolv öre, och att den personliga rätten för övriga drmenn i allmänhet skall falla i förhållande till detta belopp i samma proportion som deras herrars i förhållande till konungens personliga rätt.®^ Konungens drmaör är otvivelaktigt i grunden ingenting annat än en bryte ®® och den, som i förhållande till hgldr motsvarade drmaör i förhållande till konungen, var bryten. Med utgångspunkt i antagandet att konungens personliga rätt i Norge utgjorde ** Grigås I a 111, s. 190: Hy vig ero f>essi ef madr vegr pral eSa amhött fyrir marine oc vargar fiorbavgs garö. en sva seal sokia sem anat vig. — — — Sekiande a or fe hans ef hann vertSr secr vm vigit giold prxlsens slic sem bvar hans v. sokiandans meta pralin vid boc at dome. Även Gragds II 379, s. 395. Se ovan Se ovan F IV 57 (NGL, 1, s. 174 f.): Ef årmadr er lostenn eda veginn at kirkiu eda at sameundu eda d pingi. på verdr madr utlagr af honum sem af ödrum manne. en hvervitna annars stadar skal boeta hann aptr .xv. möreum. en öllum ödrum stödum på seal hann taea hålfu minna rett en haulldr. En årmenn eller adrer er ganga I årmenning. nema erkibyseops årmadr. på seal falla réttr peirra frå konungs årmanne sem drottna peirra fellr rettr. Om byseops årmadr, se F IV59 (NGL, 1, s. 175). 65
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=