62 man »såras» och att han »skämmes för fullrättsverk».^® Att den norska rätten skulle förete några spår av att den nu angivna, med obetydliga och för den här berörda frågan irrelevanta undantag följdriktigt genomförda principen vore oursprunglig, torde ej med fog kunna påstås. Ej heller synes för en sådan mening något verkligt stöd kunnahämtas från den isländska rätten. I sitt direkta sammanhang med ett tidigt skede av fornnorsk rättsutveckling erbjuder den isländska rätten otvivelaktigt ett material som icke kan försummas, när det gäller att bedöma frågor om ursprungligheten av grundsatser och institut, som föreligga utbildade inom norsk medeltidsrätt. Återfinnas de i samma eller likartad form på Island, måste detta otvivelaktigt med en viss sannolikhet anses tyda på att de åtminstone i sina utgångspunkter tillhört redan det samvästnordiska skede, som ligger före den isländska särutvecklingens början. Med långt mindre tillförsikt kunna motsvarande negativa slutsatser dragas ur norska rättshistoriska företeelsers frånvaro på Island; en gång gemensamma drag kunna efter skilsmässan gått helt förlorade i isländsk rätt. Än vanskligare blir naturligtvis varje förmodan om att ett i historisk tid för Island säreget förhållande skulle representera det ursprungliga samvästnordiska tillståndet; sannolikare torde i regeln vara, att sådana förhållanden tillhöra de nybildningar, på vilka den isländska rättshistorien är rik. En motsatt tydning torde endast böra vedervågas, om ett på Island men icke i Norge påträffat rättshistoriskt faktumföreter nära överensstämmelser med annan nordisk eller åtminstone germansk rätt eller om den norska rätten på motsvarande punkt bär en tydlig prägel av principlöshet eller förvirring eller av en genomgripande inverkan från kristen eller eljes främmande rättsåskådning, som ej kan spåras hos det till jämförelse upptagna isländska förhållandet. Intet av dessa villkor synes vara uppfyllt av den Fi 6 (NGL, 1, s. 122): Ef matSr sarir mann saclausan eöa scemmir fullréttis vercum opinberliga. oc fter hinn hemnt sin siSan eSa frandr hans fyrr en lögbod komi jyrir hann meö fullum vördzlum. på er hinn utl^egr hvårt sem hann fter bana eöa aÖrar scammir er fyrri braut friÖin nema konungi oc ötSrum scynsömum mönnum virSiz aörir atburÖir å pvisa måli. Mot den här angivna uppfattningen av uttrycket scemmir fullréttis vercum kan ej anföras att skomm i det I följande sats förekommande uttrycket far bana eöa aÖrar scammir tydligen endast betyder ’skada’. Fullréttisverk behöver nämligen ej innebära tillfogande av kroppsskada. Mindre utpräglad är motsättningen i Hk 24 (NGL, 1, s. 267): Sva er oc malt at aller menn sculo friÖheilager vera heima at heimile sino. oc sua er pair fara til heima eöa fra. — En ef maÖr sarer mann. eöa berr eöa skemmer fullrattis verkom. pa eykz rattr pairra at helminge er firi skemdom oc saraukom verÖa. — Att fördubbling av »rätten» här omtalas såväl vid sår som vid slag och andra fullrättsverk kan bero på Inflytande från äldre isländsk rätt (se nedan). Jfr även Hk 4 (NGL, 1, s. 260): — — — En ef menn verÖa sarÖer a alpinge aÖa fa ainn hvern annan olut af manna volldum oc vilia. pa eykz rattr pairra at helminge.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=