61 än åstadkommits; stadgandet gäller misshandel, varigenom någon förlorar tänder.^^ Förhållandet torde kunna förklaras, vare sig så, att en ursprungligen endast för ett sätt att tillfoga ifrågavarande skada stadgad fullrättsbot sekundärt blivit utsträckt även till andra sätt såsom i Bjarkeyarrätten skett med Frostatingslagens regel om utslående av öga, eller, vilket måhända är sannolikare, att denna art av kroppsskada såsom sådan ansetts äga en särskilt kränkande innebörd, som motiverat en tilläggsbot vid sidan av boten för själva skadan. Likaledes omtalas i Frostatingslagen ett enda fall, då sår, utan att det uppkommit i samband med misshandel, som genom själva tillvägagångssättet eller det använda redskapet haft kränkande innebörd, föranleder en tilläggsbot, tillhörande den personliga rättens system. Om den sårade vid läkarbehandlingen måste vändas framstupa, skall qfundarbot utgå utan tvivel jämte de av såret i och för sig betingade böterna.^'* Grunden är uppenbar: den sårades läge vid sårets skötsel visar att detta tillfogats honom i ryggen, och häri ligger den äreförnärmelse, som påkallar tillläggsboten. Undersökningen har icke lämnat stöd åt antagandet om att fullrättsboten ursprungligen varit förbunden med alla misshandelsgärningar varigenom kroppsskada åstadkommits. Tvärtom har den äldre norska rätten visat sig förete en skarpt utpräglad särskillnad mellan sådana förgripelser mot person, som hava ärekränkande innebörd, och sådana, som icke hava dylik innebörd. Vid de förra och endast vid dem gäldas böter tillhörande den personliga rättens system; de gäldas här vare sig kroppsskada vållats eller icke, i förra fallet enbart, i senare fallet vid sidan av bötespåföljder grundade å kroppsskadan. Fullrättssystemets bötessatser komma härigenom att även i sin förbindelse med misshandelsgärningar framstå väsentligen som ärekränkningsböter, ett förhållande, som den från Flåkan Ffåkanssons tid härrörande inledningen till Frostatingslagen bragt till pregnant språkligt uttryck då den som motsatta alternativ nämner, att saklös — — En ef maSr lystr tenn oc höfdi manne. på seal holf more at hverri. en .iiij. ero i öndverSu höfde. en vigtenn ero fiorar. på sculu .ij. aurar at hverri. en fyrer iaxl hvern eyrer. en ef maör höggr effa lystr eda stingr tenn or höfdi manne. på ero iamdyrar sem ådr er talt oc fullrétti at fornadi. — — — Jfr Bj 19, 78 (NGL, 1, s. 307, 319). F IV 49 (NGL, 1, s. 172): — — — En ef svida parf sår manns. på er pat granbrags eyrir. svå seal hvert sinni er svida parf. — — — en ef snua parf manni å griifu. på seal baeta öfundar bot. haulldi aurum .v], padan seal vaxa hvers manns réttr pridiungi uppfrå haulldi. oc svå pverra. — — — I Gulatingslagen föranleder sår å ryggen fördubbling av de vanliga sårböterna (G 185, NGL, 1, s. 68): Nu seal sor oil meta a brioste. En holfo dyrra a bake en brioste. 33 F IV 45 (NGL, 1, s. 171)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=