56 allmänt formulerat stadgande.^^ Att uvtenishqgg med öxarhamri är ett qfundardrep framgår även därav, att i det stadgande där sistnämnda term användes, den som blivit utsatt för ett därmed betecknat slag omtalas som så er firi åvoene varb. Skillnaden mellan stadgandet om uvdenishqgg med efterföljande skarpt hugg och stadgandet om qfundardrep ligger just däri, att det senare förutsätter, att endast slag blivit tillfogat: därför talas här endast omfemtonmarksbot {skogurkaup) och fullrätt, icke jämväl om sårböter, läkarlön och offentlig såramålsbot (Iqghaugr). Det förra stadgandet har till syfte att visa, huru böterna skola avvägas, när qfundardrepy här exemplifierat genom uvxnishqgg med öxarhamri, komplicerats genom ett andra, skarpt hugg. När man sökt något karaktäristiskt för qfundardrep däri, att överfallet skett på offentlig plats,^^ har man låtit vilseleda sig av ett moment i stadgandet om qfundardrep, vars syfte ej torde vara att belysa detta begrepp i och för sig. Stadgandet talar visserligen särskilt om det fall att »illviljeslaget» tillfogas annan »i flock» men detta sker endast för att inskärpa övriga närvarandes skyldighet att eftersätta gärningsmannen, straffansvar för den som utöver viss medgiven åtgärd hindrar förföljandet och påföljd för gärningsmannen, därest han blir gripen under detta. Att slagets utdelande i folksamling icke är någon nödvändig förutsättning för qfundardrep bestyrkes av Frostatingslagens motsvarande stadgande, som ej med ett ord nämner sådan förutsättning, utan endast talar om slag »i fientlighet» {heiptugri hendi) med vad föremål somhelst.^'* G 189 (NGL, 1, s. 68): Um ofund. Nu veitir mddr ojundar drep månne ceörum i flocke. Nu er sa fellr er drep veitir. pa fellr hann par utlagr. oc uheilagr. En ef undan rennr til skogs, pa scolo aller efter renna. oc engi firi standa. En ef sa fellr er forstoÖ veitir. pa fellr hann par utlagr. oc eigi fe hans utlagt. Skiota ma madr skapte xtSa skiöi. tetia foete sinum firi pann er epter rennr. um sinn er hann vill. oc hefta hanom sva rås. En ef hann gerer meira at. pa er hann seccr .xl. marca viö konong. firi pvi at pa veitir han forstodu utlogum mannc. En ef han verSr hondum tekinn i peirri ras. pa helgar hond hann til pings, oc petian til bana. Nu ef hann kcemr i skog. pa ma hann peÖan log biotio firi sic. pa a hann allt pat er utalt er. oc utekit. En ef armadr kcemr fyrr til. en han have log bodet firi sic. pa a hann allt pat er hann hever talt os tekit. Nu seal hann kaupa sic or skoge. pa seal hann beeta hinum einortiom rette. sva sem hann er matir til. En nu seal hann enn taca annat slict or hundratie. seal hann sic mc3 pvi helga at sa seal hava sinn rett allan er firi uvtene varti. fyrr en armatir take. Brandt, Forelassninger, 2, s. 79: »Sandsynligvis har hermed [o: med pfundardrep] vjeret ment Overfald paa sagesles Mand under Omstzndigheder, som gior Fornarrmelsen i saerlig Grad krarnkende, navniig paa Offentlige Steder, — hvor saaledes Brutaliteten er fremhaerskende». Den av Brandt otvivelaktigt riktiga antagna förutsättningen att den överfallne varit »saklös» kommer ej till språkligt uttryck i pfundardrep, däremot möjligen i synonymen uvtenishögg (se ovan s. 54 n. 9). F IV 22 (NGL, 1, s. 165): Ef lystr mann heiptugri hendi. Ef matir lystr mann heiptugri hendi, meS hverio er hann lystr. på er hann utlagr. oc öllo fyrirgört er hann å nema iöröu sinni eini oc pvi er hann kemr i scög meö ser oc rutir hyll (eöa) rtsla oc
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=