55 fattats och tolkats, torde vinna definitiv bekräftelse genom den form, vari stadgandet upptagits i Bjarkeyarrätten; fullrättsboten uppträder här visserligen icke under detta namn utan endast under beteckningen »tre marker», vilket belopp emellertid här otvivelaktigt representerar den i städerna generaliserade personliga rätten för hqldr, men att denna bot hänför sig uteslutande till slaget och sårboten till det efterföljande skarpa hugget står här utom allt tvivel, liksom ordalagen, i vilka slaget omtalas, utesluta varje tvetydighetd® Säkerligen är detta uvxnishögg med yxhammaren ett •exempel på sådana »illviljeslag» {gfundardrep), som omtalas i ett annat stadgande i Gulatingslagend^ Även enligt detta blir den skyldige fredlös med samma möjlighet att »köpa sig ur skogen» genom femtonmarksbot; i det fall, som här åsyftas, skall han dessutom böta fullrätt till den slagne, och denne äger att uttaga en andra fullrätt ur femtonmarksboten. Sistnämnda regel gäller utan tvivel för det först anförda fallet, där slaget med yxhammaren åtföljes av skarpt hugg; detta framgår av ett tredje. kan jag icke dela den åsikt, enligt vilken uvani skulle betyda ’legemsbeskadigelse’, ’legemlig skadetillfoielse’, ’men’ och alltså uvtenishogg ’hug hvorved der tilfoies legemsbeskadigelse’, ’slag el. hug der medförer men’ (så Fritzner, Ordb.® 3, s. 831, Hertzberg i NGL, 5, s. 680 s.vv.). t'vieni är uppenbart en substantivering av adj. tivxnn, den negativa motsvarigheten till adj. veenn, ett possibilitetsadjektiv av vanlig bildningstyp (jfr t.ex. tekr : taka) till stammen vän. Grundbetydelsen av vann är som bekant ’sådan, som ger anledning att vänta något’, sedan särskilt ’sådan av vilket något gott kan väntas’, ’av gott utseende’, ’förenad med goda utsikter’ (jfr Fritzner, Ordb.* 3, s. 980, s.v.) och ■det negativa uvann betyder följaktligen ’sådan som ej ger anledning till förväntningar’, särskilt ’sådan som ej ger anledning till goda förväntningar’ (jfr Fritzner, Ordb.® 3, s. 831 S.V.). Uvani kunde i anslutning härtill tolkas som ’något, varav gott ej kan väntas’ eller möjligen — om hos vann och uvann med stöd av vissa användningar, antages cn betydelse ’som är att vänta’, resp. ’som ej är att vänta’ — ’något som man ej har anledning att vänta’. I vilketdera fallet som helst torde lagtermerna uvani och uvanishpgg snarast vara att uppfatta som omskrivande, i viss mån eufemistiska uttryck för ^)fund och gfundardrep', väljes den i andra rummet ifrågasatta betydelsen hos uvani skulle orden innebära en antydan om att »illviljan» eller »illviljeslaget» vore oförskyllda, drabbade saklös man. Liksom begreppet ’misshandla’ kan uttryckas med veita einum uvani (G 216, NGL, 1, s. 74; F VII 24, s. 203) har man för samma sak uttrycken veita einum gfund (Bj 25, 135, s. 309, 328). Varken i uvanishggg eller gfundardrep ligger någon antydan om att de misshandelsgärningar, som betecknas med dessa ord, nödvändigtsvis medföra kroppsskada eller men. Deras särskilda straffbarhet har sin grund i den personliga kränkning, som de innebära. Bj 16 (NGL, 1, s. 306): Ef ma<5r lystr mann öxarhamri. Ef madr lystr mann öxarhamre. boete .ii'], (mörkum) honum. konungi ok bcearmönnum .ii'], mörkum. En ef hann höggr hann sitSan beeti honum sarabotum ofan ä. konungi ok bcearmönnum .ii'], mörkum. Bj 75 (NGL, 1, s. 318): Ef maÖr lystr mann öxarhamri. beeti honum .ii), merkr. En ef hann höggr hann siöan. beeti honum sarabotum ofan ä. en konungi ok bcearmönnum lögbaugum. »» ’•‘G 189 (NGL, 1, s. 68).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=