52 börd tillkommer.^ Vid en särskild misshandelsgärning, som i och för sig skall gäldas med halvrättsbot, heter det i Frostatingslagen uttryckligen, att, därest blodsutgjutelse följer av gärningen och förty sårböter, ersättning för läkarvård och offentlig bot till konungen skola erläggas, halvrätten bortfaller.^ Denna bestämmelse ger visserligen icke uttryck åt någon genomförd princip, enligt vilken sårböter och böter tillhörande den personliga rättens system skulle utesluta varandra. Tvärtom finnas exempel på att böter av det senare slaget kvarstå och t.o.m. stegras från halv till full rätt, därest misshandlingar, för vilka de skola gäldas, leda till kroppsskada, som för gärningsmannen medför i såramål vanliga bötespåföljder. Den anförda bestämmelsen om halvrättens bortfallande vid en särskild misshandelsgärning, för vilken denna bot eljes är stadgad, i det fall, att gärningen övergår till såramål, torde snarast vara att uppfatta som en enstaka utsträckning av en regel, som egentligen gällde för enkla, okomplicerade såramål till ett genomsärskild kränkning komplicerat såramål.^ Måhända kommer den ursprungliga principentydligast frami ett stadgande i Frostatingslagen rörande två olika slags våld, varigenomnågon förlorar ett öga. Ff u g g e s ögat ut, skola tre marker erläggas, tydligen för lytet, jämte ersättning för läkarvård och offentlig bot till konungen; slås det ut, gäldas tre marker och fullrättsbot, säkerligen även i detta fall jämte läkarlön och offentlig bot, ehuru föreskriften om dessa här ej uttryckligt upprepas.® I detta stadgande är det alltså skillnaden mellan hugg och slag 3 G 183—185 (NGL, 1, s. 67 f.), F IV 10—13 (NGL, 1, s. 161 ff.) ■* F IV 21 (NGL, 1, s. 164 f.): Ef maiSr stinger annan spiotscapti. Ef ma5r stingr annan spiötscapte eÖa exarscapte eda hverio er hann stingr med heiptugri hendi ef eigi kemr blod ut. f>d seal hålfrétti uppi. en ef blåd kemr tit på sculo sårboetr uppi oc Ixcnesfé oc lögbaugar konunge. oc hålfrétte fellr nidr. Möjligen bör man med ledning av detta stadgande antaga halvrättens bortfallande i ett annat fall, där detta ej uttryckligt framgår av formuleringen (F IV 19, NGL, 1, s. 164): Um åcastan alla heiptugri hendi. Um åcastan alla heiptugri hendi på er hålfrétti uppi ef eigi kemr blåd ut. En ef blåd kemr ut. på sculu uppi sårboetr oc Itecnisfé oc lögbaug konungi. ® F IV 17 (NGL, 1, s. 164): Ef å kaf rindr. Ef madr rindr manni å kaf, heiptugre hendi. på seal honom beeta hålfrétti. en ef hann skeiniz i kafi. på seal beeta honom sårbåtom oc Ixcnisfé oc fullrétti oc lögbaugum konungi. Ef madr sitr å bordi oc gengr hann purfta sinna oc rindir madr honom å kaf heiptugre hendi. på seal fullrétti uppi oc öfundarbåt. en ef hann sceiniz i kafe på er slict sem ådr var uppsagt sårboetr oc Itecnisfé oc fullrétti oc lögbaug kononge. Slict hit sama liggr oc vid ef madr nyckir manne af rumi eda ef hann hale. ® F IV 45 (NGL, 1, s. 171): — En ef madr höggr augu or höfdi manni. på sculu uppi merer .iij. oc lacnisfé oc lögbaugar konunge. En ef lystr. på gialldi merkr .ii'], oc fullrétti. en ef eitt er auga. på sculo par merer .vj. Ehuru lagen talar om ögon (augu), är meningen säkerligen att lytesboten skall gäldas för varje öga och även då endast ett går förlorat; osäkrare är om för två ögon, som slagits ut, två fullrättsböter skola gäldas. Att lytesboten för ett öga är tre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=