51 heten till Helsingelagens pokkaorp och Skånelagens obevisliga tjuvnadsbeskyllning, som föranleder tremarksbot fore wanthokkce, även om de norska »fullrättsorden» till stor del äro andra och i betydande utsträckning röra sig om den speciella sfär av sexuella verbalinjurier mot manliga individer, varpå eddadiktningen och den isländska sagolitteraturen erbjuder lika eller ännu mera drastiska exempel, och som även återfinnes i västgötarätten. Obevislig tjuvnadsbeskyllning omtalas ej i de norska landskapslagarna. Däremot förekommer den i Bjarkeyarrätten, som därvid skiljer mellan beskyllning för stöld från annan än anklagaren och beskyllning för att ha bestulit denne. Den förra betraktas som fiqlmtjeli och leder, som sådan, till fredlöshet (utlegö), därest ej heimiskviöarvitni kan anföras för beskyllningen; fullrätt torde utgått till den förnärmade, vare sig fredlöshet inträtt, i analogi med vad om annat fiqlmxli särskilt stadgas, eller den genom företeende av heimiskviöarvitni undvikits, för så vitt icke beskyllningens upphovsman själv ägt talan i tjuvnadssaken (Bj 34, 92, 152, jfr 33, 91; NGL, 1, s. 311, 320, 331). Den senare arten av tjuvnadsbeskyllning medför därest bevisning ej äger rum en bot till den förnärmade av sex öre, kallad dlagshoetr men efter vad det förefaller identisk med Frostatingslagens qfundarhot och Gutatingslagens pokkahot (Bj 35, 95, NGL, 1, s. 311, 321). Fullrätten utgår vidare vid vissa särskilt kränkande handgripliga förnärmelser mot person. Uppkommer i följd av förnärmelsen kroppsskada har fullrätten härvid karaktär av vid sidan av sårböterna gäldad tilläggsbot, varigenomupprättelse lämnas för den i gärningen inneburna ärekränkningen. Man har förmodat, att den personliga rätten ursprungligen skulle i allmänhet utgått jämsides med sårböterna även för vanliga sår.^ Denna förmodan är knappast riktig. Vad det i lagarna återspeglade rättstillståndet beträffar, är saken klar. Ingenstädes omtalas fullrättsbot eller sådana bötesbelopp, som äro att uppfatta som lägre grader eller reduktionsformer härav, vid sådana såramål, där ej ett moment av särskilt kränkande innex5a fordicSo. pat er oc fullrettes ord kono ef ma^r vener hana hore. oc kallar hana horo. par er hon velldr eigi. G 211 (NGL, 1, s. 73): Um svarta slag. Ef macfr kallasc lostenn vxra. oc er hvarke blarr. ne hlodogr. oc ero eigi vitni vid. pa hever hann skamt loget a hendr ser. par a engi madr rett a. pat heiter svarta slag. En ef madr kenner pat manne. pa seal hann synia med lyritar eidi. En ef sa eidr fellr. beete hanom rette sinum. en kononge .xl. marca. Bj 31 (NGL, 1, s. 310): Um brigsl. Ef madr bregdr manni pvi at hann vteri lostinn ok ma pat eigi satt gera. ok sva ef hann bregdr honum pvi at hann vari lostinn sidan hann tok rétt sinn fullan. beeti honumfullrétti. en ekki ä konungr a pvi. F X 35 (NGL, 1, s. 225): Um ukvedisord oc iamnan vid ferfeett kvikindi oc réttarfar par um. Ef madr iamnar manni vid berendi. hver sem hon er. på er pat fullréttisord ef hann seirseotar. En ef hann malir vid haulldmann. gialldi .iij. merer. * Brandt, Forelassninger, 2, s. 20, jfr s. 78 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=