49 den kategori, som i Borgartingslagen och Eidsivatingslagen kallas frjdlsgjafi, enligt en bestämmelse i Frostatingslagen åtnjuter ett fullrättsbelopp lägre än det för leysingi, »som gjort sitt frälseöl», bestämda och i förhållande till detta avvägt i proportionen 2: 3. Den i vissa huvuddrag för Gulatingslagen och Frostatingslagen gemensamma säreget västnorska sociala differentieringen av kategorierna från och med hqldr nedåt ha således icke uppkommit därigenom, att den fria bondeklassens högsta skikt fått sig tillerkända högre företrädesrättigheter än dem, som av ålder tillkommo alla fria bönderJ® En möjlighet är, att dessa rättigheter begränsats till en trängre krets bland de redan förut fullt fria och i följd därav en förskjutning nedåt ägt rumsåväl i fråga omövriga fria bönder som i motsvarande mån i fråga om de olika kategorierna av halvfria. En annan möjlighet är, att vissa senare kategorier av de frigivnas ättlingar, som i östra Norge ännu betecknas som leysingjar och leysingjasynir, i de västliga rättsområdena med bibehållande av de gamla bötesbeloppen befriats från övriga rester av tidigare ofrihet, d.v.s. uppflyttats bland de fullt fria, och i samband därmed fått nya ståndsbeteckningar, medan måhända en till frälseölet knuten differentiering ägt rum inom den lägsta kategorien av halvfria. Huruvida de västnorska särdragen skola förklaras på det ena eller andra sättet, som uttryck för en försämrad rättsställning för vissa grupper bland de av ålder fullt fria bönderna eller som uttryck för en förbättrad rättsställning för vissa grupper bland de ursprungliga av mer eller mindre omfattande frihetsinskränkningar bundna, är en fråga, som här ej kan upptagas till behandling. Ommaterialet överhuvudtaget medger dess besvarande kräver detta i varje fall en särskild undersökning. fyrirliggr ser e<ia frialsgefa. pa er hon sek viti skapdrottinn sinn .iij. mörkum. iafnt hinn fioröa sem hinn fyrsta. Jfr vissa uttalanden av Maurer, som möjligen tyda på en motsatt uppfattning, såsom då han talar om »die Abzweigung der höldar von der iibrigen Bauernschaft» eller odalböndernas »Abtrennung von den iibrigen Bauern in Bezug auf Wergeld, Busse und andere ähnliche Standesvorrechte» (Vorlesungen, 1:1, s. 128), ifrågasätter, att även de östnorska lagarna »die oöalbornir menn bereits in einzelnen Richtungen bevorzeigt hätten, ohne dass sich diese ihre Bevorzugung doch noch in einer Erhöhung ihrer Busse, ihres Wergelds u.dgl. m. geäussert hätte, und ohne dass sich die Bezeichnung als höldar bereits auf sie beschränkt hätte» (Die norw. höldar, s. 192 f.) och om de västnorska lagarna yttrar: »Beide Rechtsbucher schciden die höldar in alien den Punkten, in welchen sich die Sonderung der verschiedenen Stände uberhaupt geltend zu machen pflegt, scharf von den blossen Bauern und selbst von den altfreigeborenen Leuten, und schieben sie somit geradezu als einen weiteren besonderen Stand zwischen diese und die Landherrn in die Mitte» (a.a., s. 189). I dessa formuleringar kommer i varje fall ej tillräckligt tydligt till synes, att de västnorska lagarnas höldar i fråga om bötesbelopp kvarstå på den punkt å den sociala gradskalan där östra Norges hgldar befinna sig och som därför ursprungligen torde intagits av alla fullt fria. 4 Ujä^ne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=