45 lig rätt, torde man av de nämnda lägersmålsböternas belopp kunna sluta, att den personliga rätten för hqldr i Borgartingslagen liksom i de västnorska lagarna var tre marker. Under samma förutsättningar häntyda lägersmålsböterna på följande fullrättsbelopp för kategorierna nedanför hqldr'. två marker för leysingjasunr, tolv öre för leysingi, sex öre för fridlsgiafi. Dessa belopp återkomma, med undantag för det för leysingjasunr beräknade, i stadganden rörande de olika sociala kategoriernas gravrätt.®^ Kyrkogården är indelad i fyra avdelningar. Den förnämligaste är avsedd för fria bondeätterna (hqldmenn ok peirra hqrn)', inom denna avdelning äga ländermän rätt till utrymmet närmast öster och sydöst om kyrkan »under takdroppet», för så vitt de taga del i kyrkobyggnadsskyldigheten, medan de eljes med avseende å gravrätt jämställas med hqldr. Nästa avdelning tillhör de frigivnas högre kategori {leysingiar ok peirra hqrn), den därpå följande den lägre kategorien av frigivna (fridlsgiafar ok peirra hqrn).^^^ Intill kyrkogårdsmuren slutligen skola trålarna vila. Till dessa bestämmelser ansluta sig stadganden om böter för nedgrävande av lik efter person tillhörande lägre social kategori på det för närmast högre kategori avsedda området. För dylikt intrång på den hqldar avsedda kyrkogårdsfjärdingen bötas tre marker, alltså samma belopp, som i de västnorska lagarna utgör den personliga rätten för hqldr', i grunden torde väl även ifrågavarande bötessats i Borgartingslagen vara identisk med odalbondens fullrättsbot. De övriga bötessatserna antyda då fullrättsbelopp för leysingi av tolv öre, för fridlsgiafi av sex öre. Eidsivatingslagen angiver samma rangordning på kyrkogården: ländermän, hqldr, leysingi, fridlsgiafi, träl; bötesbelopp för intrång finnas dock ej utsatta i denna lag.®^ B I 9, II 18, III 13 (NGL, 1, s. 345, 359, 368). Jag ansluter mig i fråga om uppfattningen av bestämmelserna rörande indelningen till K. Maurer, Die Freigelassenen nach altnorwegischem Rechte (Sitz.-ber. d. philos.- philol. u. hist. Cl. d. k.bay. Ak. d. Wiss. zu Munchen, 1878), s. 34 f. Antages en särskild avdelning för ländermän, blir såsom Maurer påpekar, ingen plats övrig på kyrkogården för trälarna. Att dessa begrovos på kyrkogårdsmurens utsida har visserligen från ett håll antagits (H. J. F. Estrup, Om Trolldom i Norden [Sorö 1823], s. 51) men kan knappast anses sannolikt. Såsom Maurer påpekar, tyder också den omständigheten, att ingen särskild bot stadgas för intrång på ländermännens gravområde, på att detta ej utgjorde en särskild av kyrkogårdens »fjärdingar» utan endast ett hedersrum inom de fria böndernas »fjärding»; på detta hedersrum hade de ju dessutom endast under särskild förutsättning anspråk. Jfr även Gjessing, Trazldom i Norge, s. 290, vars framställning på denna punkt, såsom Maurer framhåller, är självmotsägande. E I 50 (NGL, 1, s. 391): Lanndan mann. skal grafa nest kirkiu. oc henndra manna born, oc Itennz mannz kono. pui nest haulda menn. oc konor pairra. oc born, pa skal grafa Iceysingia. oc picirra born, pui nest skal grafa frialsgiafa oc p/xirra horn. En nest kirkiu garöe. skal grafa manna mann. oc ambottor. karlmenn skulu liggia firi sunnan kirkiu en konor firi nordan. 62
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=