42 ett kungligt fullrättsbelopp i Frostatingslagen på hypotesen om en felskrivning i landnams-stzd^znåei {.ii), merer för .v), merer). Bötessatsen för ärkebiskopen är liksom skalan i dess helhet uppenbart avvägd i förhållande till ett slutbelopp av 3 marker. Men om således det kungliga landndms-heXo'ppex. 3 marker sakgillt måste anses ofrånkomligt, följer därav som nödvändig konsekvens antagandet om en ursprunglig kunglig fullrättsbot av 12 marker. Man frågar sig då, om denna kungliga 12-marksbot möjligen efterlämnat andra spår i det norska bötessystemet än Frostatingslagens kungliga landndms-helopp och de relativt låga belopp för fullrätt, qfundarbot och landndm för övriga kategorier ovanför hqldr, som i fråga om landndm direkt angivas i Frostatingslagen och i fråga om qfundarhot och fullrätt antydas genom den inexakt formulerade stegringsregeln. Ett bötesbelopp av 12 marker till konungen ensamfinnes visserligen ingenstädes vara direkt omtalat. Däremot torde ett sådant belopp dölja sig bakom den kungliga femtonmarksboten och vissa med denna sammanhängande bötessatser.^^ Om de östnorska lagarnas fullrättssystem äger man, då av dessa rättskällor endast mindre delar äro bevarade, ganska ofullständig kännedom. Att även den östnorska rätten känt ett sådant bötessystem kan emellertid icke betvivlas. Borgartingslagen använder termen fullr réttr, ehuru den på det ställe, där den föreligger i den bevarade äldre kristenrätten, synes stå i en något utvidgad betydelse; intet skäl finnes därför att antaga, att det fullrétti, som i en av kristenrättens yngre redaktioner omtalas i samband med en förbrytelse mot annans gravrätt, inkommit först från rikslagstiftningen, ehuru institutet här möter ombildat i enlighet med dennas regler.'*® Detta är så mycket säkrare, som kristenrättens äldre redaktion stadgar »halv rätt» som böter i lägersmålssak, där viss mindre fullständig bevisning föreligger; härav synes framgå att den normala lägersmålsboten i denna lag liksomi de västnorska lagarna var »full rätt».^' I samma stadgande använder Borgartingslagens äldre kristenrätt ordet réttr i ett sammanhang, där det att döma såväl av beloppen som av analogien med bestämmelser i de västnorska lagarna synes beteckna en för lägersmål med gift kvinna till den äkta mannen utgående dubbel fullrättsbot.*® Ett annat stadgande i samma lag synes med réttr åsyfta dels makes dubbla, dels faders och sons enkla fullrättsbot i lägersmålssak.*® Slutligen ■*'* Se härom närmare nedan, s. 95 ff. (kap. 3). ■*5 B II 13 (NGL, 1, s. 357), III 9 (s. 367). Jfr nedan s. 77 n. 76. ■»« NB II 10 (NGL, 4, s. 167). Jfr nedan s. 89. ■*' B II 14 (NGL, 1, s. 358). Jfr nedan s. 44. ■*** Se nedan s. 76. •*» B II 12 (NGL, 1, s. 357). Jfr nedan s. 76 n. 73. I en mera allmän användning, som ej har samband med den »personliga rätten» i speciell bemärkelse, föreligger termen réttr i ett stadgande rörande brutet äktenskapsavtal
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=