39 sammanhänga med ett inskjutande av nya mellankategorier, framträder särskilt tydligt i fråga om ärkebiskopen, vars landnams-he\op^ och följaktligen även det till grund liggande fullrättsbeloppet måste vara ett nordvästnorskt särdrag från tiden efter 1152. Anmärkningsvärt är att varken ärkebiskopens eller jarls och biskops fullrättsbelopp i Frostatingslagen stämma med någon av de båda vid bötesstegringen eljes tillämpade proportionsprinciperna. Beloppen, resp. 10 och 8 marker, ligga på ömse sidor om det belopp, 9 marker, som skulle varit det enligt principen om nyinskjutna belopps stegring i proportionen 2: 3 väntade mellanbeloppet mellan de på den äldre fördubblingsprincipen vilande beloppen 6 och 12 marker. Avvikelsen förklaras genombehovet att i rimligt stegringsförhållande finna plats för två mellanbelopp inomsamma del av den äldre skalan. Sannolikt har oregelmässigheten uppkommit i samband med klyvning av en äldre mellankategori, som uppburit beloppet 9 marker. Synnerligen anmärkningsvärt är att i Frostatingslagen ärkebiskopens landndms-heXo^Tp blivit satt så lågt som till 20 öre sakgillt, motsvarande fullrättsbelopp av respektive 10 och 8 marker efter silvervärdering, medan jarl och biskop i Gulatingslagen taga 12 öre silfrmetit i landndm och i överensstämmelse därmed 12 marker av samma slag i fullrättsbot. Detta förhållande får i och för sig sin fullt tillräckliga förklaring, om man, såsom i det föregående skett, antager, att konungens /^^«^/n^ms-belopp i Forstatingslagen ednast utgör tre marker sakgillt, hälften av det i Gulatingslagen stadgade. Nyckeln till den regel för stegringen av personlig rätt och gfundarbot, som i Frostatingslagen principiellt angives, gömmer sig utan tvivel i denna lags landndms-helopp för konungen, 3 marker sakgillt. Beloppet utgör endast hälften av det motsvarande i Gulatingslagen och tyder följaktligen på, att Frostatingslagens högsta fullrättsbelopp, det som tillkomkonungen, vid den tid, då dess landndms-helopp fixerades, endast utgjorde hälften av det, på vilket konungens landndms-helopp i Gulatingslagen och det offentliga sårabotsbelopp, som enligt bägge lagarna skall erläggas av konungen, hänvisa. Frostatingslagens landndms-si7iÅg2inåe vittnar m.a.o. om, att konungens personliga rätt under ett visst skede endast utgjorde 12 marker enligt silvervärdering. Detta belopp har tydligen, då nya sociala kategorier skulle infogas i bötesserierna nedanför konungen, betraktats som faststående. Därmed var det givet, att fördubblingsprincipen ej kunde komma till användning på bötesbeloppen för de nyinskjutna kategorierna. I stället har man valt samma utväg, som i båda lagarna kommit till användning med avseende på nedanför hqldr inskjutna nya kategorier, nämligen att mellan de på proportionen 1: 2 byggda äldre bötesbeloppen bilda nya enligt proportionen 2:3. Bokstavlig tillämplighet torde alltså Frostatingslagens stegringsregel endast haft med avseende på de inskjutna mellanbeloppen i förhållande till de på fördubblingsprincipen byggda äldre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=