38 inom samma del bötesbelopp, som ej äro grundade på denna proportion utan i stället synas vara uppkomna genom halvdelning av ovanför belägna belopp. Båda lagarna uppvisa sålunda en serie 24 öre (3 mark) för hqldr, 12 öre för boandi i Gulatingslagen, för rekspegn (ursprungligen sannolikt för en kategori, som omfattat såväl denne som drhorinn matir) i Frostatingslagen, 6 öre för leysingi. Vad Gulatingslagen beträffar synes det uppenbart, att proportionen 2: 3 undantagsvis kommit till användning på grund av behovet att mellan faststående bötesbelopp, grundade på proportionen 1: 2, inskjuta ett mellanbelopp för en mellankategori. Det förefaller då antagligt, att uppkomsten av proportionen 2: 3 är densamma även i Frostatingslagen. Sannolikt kan samma förklaring utsträckas till de avvikelser från proportionen 1: 2, som Frostatingslagen företer även i bötesskalan ovanför hqldr. Under denna förutsättning har Frostatingslagens serie från hqldr uppåt ursprungligen endast omfattat de på fördubblingsprincipen byggda beloppen 3, 6 och 12 marker. Därmed är icke sagt, att de bötessatser, som i landnåmsregeln motsvara dessa fullrättsbelopp, genomgående lämna upplysning omde ursprungliga bötesberättigade kategorierna. Tvärtom kan det med hänsyn till den höga ålder, som måste tillerkännas denna primära stegringsserie redan på grund av dess förekomst i båda de västnorska lagarna, för att här icke tala om dess motsvarighet i fornsvensk rätt, som längre fram skall beröras, anses tämligen säkert, att fullrättsbeloppet sex marker icke från början uppburits av den endast i Frostatingslagen förekommande kategorien abbot och abbedissa. Liksom det gamla fullrättsbeloppet närmast under hqldr, tolv öre, synes blivit överflyttat på en nyinskjuten kategori {rekspegn) och dess tidigare bärare {drhorinn ma<5r) därvid fått sig tilldelat ett på den sekundära proportionsprincipen grundat högre mellanbelopp, torde något liknande ha ägt rumäven i fråga om det belopp, som i den ursprungliga skalan låg närmast ovanför hqldr. Möjligt är, att i detta fall en förflyttning av den sociala kategori, som ursprungligen uppbar bötesbeloppet, företagits icke endast i riktning uppåt utan delvis även nedåt på skalan. Härför talar sannolikheten, att ländermanskategorien, som återfinnes icke endast i Gulatingslagens fullrättssystem utan, av indirekta spår att döma, även i den östnorska rättens,^- av gammalt i Frostatingslagens intagit ett rum, vilket icke gärna kan ha sammanfallit med odalbondens. Även på denna punkt torde sannolikheten ökas genom överensstämmelser mellan norsk och svensk rätt, som synes häntyda på gamla samhällsförhållanden av i viss mån samnordisk utbredning.^^ Att de i landnåmsregeln återspeglade avvikelserna från den gamla fördubblingsprincipen vid fullrättsbotens stegring för högre sociala kategorier Se nedan s. 46 ff. Se nedan s. 167.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=