391 Germaner avväpnade i eget land och på egen härskares bud — vilken sällsam syn! För grekisk och romersk uppfattning var ju den ständiga beväpningen ett kännemärke ej blott för germanerna utan i allmänhet för stammar på liknande kulturståndpunkt. Av gammalt hörde denna företeelse till de stående motiven i den etnografiska litteraturen. ThucydiDES känner den som allmän barbarisk sed, en gång i råare tider gängse bland hellenerna själva.Posidonius och andra hade skildrat den som ett drag i kelternas liv, icke därför som ett särdrag hos dem.^^ Senast men sannolikt långt före Tacitus hade man mött den hos germanerna; iakttagelsen hade troligen långt ifrån överraskat. Kunde väl annat väntas av detta hårda och av högre odling obrutna släkte? När Tacitus gång på gång återkommer till saken, när han visar sina läsare germanerna ständigt i vapen, »i offentliga och i enskilda värv»,^® på ting,^" i göromål och vid gästabud,ännu på likbålet,^® när han talar om ynglingarnas dans »mellan svärd och hotande spjut»,-” då han efter vedertagna mönster framhävt något som för honom och hans samtid bättre än mycket annat angav dem som ett typiskt barbarfolk av kraftfullt och nästan vilt kynne. Thucydides Hist. I 6: jtäoa y“9 'EX>.d5 éaiöiipoqpÖQei öid xdg dcpdgxToug re oixtiaEig xal odx doqpa>.Eig nag’ Ecpoöoug, xal ^vviiOi] ti)v öiaixav ue0’ o.x/.tov Enoifjoavxo waiiEp ol PupPagoi. oiiueiov ö’ éaxi xauxa xxjg 'EX?.döog exi ouxto VEUouEva xwv TtoxE xal Eg Jtuvxag öfioiiov ftiuixiiudxiov. ’Ev xoig Jtptoxoi ÖE ’A0i]vaToi xåv xe oiöiipov v.axÉOEVxo xai dvEiUEVii xt) 6i«lxi^ ig x6 xQVcpEptbxEpov |,iExéaxT|oav. — — x6 XE öiÖTipocpooEiaOai xouxoig xoig iiJtEiptoxaig and xf^g jta^.aiag I 5: A.]]ax£lag e[.iue|xévi]xev E. Norden, Die gcrmanische Urgcschichte in Tacitus Germania (1920), s. 140: — eine von Athenaeus (IV 154 A) aus Poseidonios uberlleferte Gepflogenheit der Kelten: »Die Kelten, sagt er, fechten manchmal während des Gastmahls im Zweikampf; sie versammeln sich nämlich in Waffen, und es kommt bis zum Totschlag.» [Därefter citeras Tac. Germ. c. 13: nihil autem neque publicae neque privatae rei nisi armati agunt'l und an diesen Worten können wir wieder das Wandern eines ethnographische Motivs beobachten. Fast wie die griechische Paraphrase der Mehrzahl dieser Worte lauten die in einem Fragmente des Nikolaos von Damaskos iiberlieferten (FHG III 457, fr. 105): xE^xol oiöripoqpopouvxEg xd xaxd jtoXiv Jtdvxa -xpdxxouxiv. Sie sind mit Wahrscheinlichkeit auf Ephoros zuriickgefiihrt worden. * FHG Fragmenta Historicorum Grascorum I—V (ed. Muller 1841—1883). ** Tac. Germ. c. 13: Nihil autem neque publicae neque privatae rei nisi armati agunt. Tac. Germ. c. 11: — — — cocunt, nisi quid fortuitum et subitum incidit, certis diebus, cum aut inchoatur luna aut impletur . . . ut turbae placuit, considunt armati. Tac. Germ. c. 22: tum ad negotia nec minus saepe ad concivia procedunt armati. Tac. Germ. c. 27: Funcrum nulla ambitio: id solum observatur, ut corpora clarorum virorum certis lignis erementur. struem rogi nec vestibus nec odoribus cumulant: sua cuique arma, quorundamigni et equus adicitur. Tac. Germ. c. 24: — — — tmdi iuvenes, quibus id ludicrum est, inter gladios se atque infestas frameas saltu iaciunt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=